The Musical Box: När man talar om trollen

fredag 2 september 2011

När man talar om trollen

För några dar sen försökte jag dräpa diskussionen om rockåret 1986 genom att dunka till med Anna Book och ABC.
Det gick så klart åt helvete.


Men när man talar om trollen.
Samma eftermiddag hittade jag hennes skiva Killsnack, från NITTONHUNDRAÅTTIOSEX i en second hand-affär i Jönköping. Den kunde jag så klart inte låta bli!
Det är den enda svenska schlagerplatta jag numera äger.

Jag hade fler såna skivor förr, ska jag väl säga. Men de senaste åren har jag ränsat ut ordentligt i skivsamlingen. Bland dem över 50 svensktoppsskivor tror jag.
Ingen kommer väl att tro mej - men alla var fådda.

För jag har i hela mitt liv bara köpt två schlager- eller dansbands-LP.
En med Sven-Ingvars. Minns inte vad den hette, men den var gul och röd och så var Två mörka ögon med, Sven-Ingvars superhit. En gammal kompis gjorde om texten så här ”Två mörka ögon ett ögonlock gick sönder”.

Jag köpte den mest som en kul grej. Jag gjorde det nämligen vid samma tillfälle som jag också inhandlade Metallicas svarta.

Tyckte det var lite fräckt att köpa både Metallica OCH Sven-Ingvars samtidigt. Och så har jag för mig att herr Magnusson spelade på Hultsfred det året. Skivan åkte förresten med i utrensningen.

Och så har jag Anna Books LP då, som jag har här NU.
Nån dag efter att rockåret 1986 diskuterats här på bloggen.
Som jag hävdade var det värsta någonsin...
och så blev det våldsamma protester...

Och när Anna Book sen stod där och trånade i en gammal drickaback...Ja vad fan gör man!

Än så länge har jag inte spelat igenom hela LP:n. Jag har fastnat på ABC-låten. Fan vet om inte det är den ultimata schlagerlåten ändå?
Mitt hjärta det bankar...

ABC har så klart inget med rock att göra. Men all heder åt Anna Book, som jag tycker har väldigt mycket mer integritet än de flesta andra svenska schlagerartister.

Ska ändå fundera över det där med rockåret 1986...

4 kommentarer:

  1. Lustigt nog ser man sällan denna platta i loppisbackarna, åtminstone inte i den del av kandet där jag bor. Vissa plattor med schlager eller hitlistepop från 80-talet verkar finnas i varenda hög med gamla LP, t.ex. vet jag inte hur många gånger jag sett Agneta Fältskogs "Wrap your arms around me". Men Books skiva ser man inte ofta.

    Sen vet jag väl inte om Anna Books eventuella kvaliteter har så mycket med 1986 som "rockår" att göra. Men du har kanske en bredare definition av begreppet "rock" än vad jag har...;-)

    SvaraRadera
  2. Nä, Anna Book har inte särskilt mycket med rock att göra. Det har du helt rätt i.

    SvaraRadera
  3. Har funderat en del på det där med 1986 och 80-talet överhuvudtaget. Väldigt många tyckare (inklusive undertecknad) instämmer förstås i att senare delen av 80-talet var en svag period i rockhistorien, även om det naturligtvis gjordes enstaka bra plattor även då.

    Ett problem var nog själva tekniken. Under 80-talet kom det en hel del innovationer inom ljud- och inspelningsteknik, och elektroniska instrument som syntar och trummaskiner blev så pass billiga att alla hade råd att skaffa dem. Till följd av detta blev det ett slags "teknikhets". Massor av artister - även sådana som spelade starkt traditionsbunden musik - skulle "modernisera" sitt sound genom att använda syntar, trummaskiner, samplingar etc. Och en del producenter var alldeles besatta av att skapa produktioner där de nya tekniska möjligheterna utnyttjades maximalt.

    Följden blev att många rock- och popskivor från 80-talet har ett sound som idag låter oerhört daterat. Det är i många fall svulstigt, överproducerat och fullt av smaklösa syntljud. Peter LeMarc valde ju t.ex. för några år sedan att göra nyinspelningar av en del av sina 80-talslåtar, eftersom han tyckte att låtarna var bra, men att de var arrade och producerade på ett sätt som gjorde dem olyssningsbara idag.

    Idag tycks det finnas en större respekt för traditionen och man har inte samma övertro på att modern ljud- och inspelningsteknik ska göra allt så mycket bättre. Numera är det t.ex. självklart för många blues- eller rockabillyband att spela in på gammal utrustning med gammeldags inspelningsmetoder för att få ett genuint 50- eller 60-talsbetonat sound. På 80-talet hade man betraktats som galen om man föreslagit något sådant.

    SvaraRadera
  4. Är helt inne på din linje. Jag tror det fanns nångon slags övertro på tekniken; synthar, trummaskiner osv. Vilket är jävligt synd, för egentligen gjordes det nog mycket bra musik på 80-talet också. Det gäller bara att hitta den bakom ljudväggen...

    SvaraRadera