The Musical Box: Det spröda ljudet av en fingercymbal

fredag 22 juni 2012

Det spröda ljudet av en fingercymbal

Skumma skivor från förr - Del 2
Vi gräver oss ännu längre ner i samlingen och fiskar fram denna lilla märkliga sak. Dagens andra skiva på temat ”Skumma skivor från förr”...

SHEILA CHANDRA - QUIET - 1984

En torr trumma viskar. Det spröda ljudet av en fingercymbal klirrar i bakgrunden. Ett svagt rassel av glasklockor, en ensam sitar, kanske tonerna från ett piano eller en gitarr.
Tillsammans med detta. Sheila Chandras svala röst, ibland mumlande, på andra ställen kristallisk och vass. Men inga ord. Är det kanske indiska hymner eller böner på något okänt indiskt språk?

Nej, förklarar Sheila Chandra i en intervju som finns på innerkonvolutet till skivan Quiet från 1984.
Hon använder sig av två olika rösttekniker, sargam och Spoken boles.

Den första innebär att man i stället för ord namnger den ton som sjungs. Och eftersom hon är indiska, sa, re, ga, ma, pa, dha, ni, sa. Spoken boles är rytmiska stavelser som vanligen sjungs av indiska slagverkare.
Det säger sig själv att Quiet är något väldigt annorlunda. De tio styckena på skivan har inga namn, bara nummer, Quiet 1, Quiet 2, Quiet 3...

Suggestiv musik som smyger sig på och ger en skön avslappnad känsla. Förmodligen är det här musik som mycket väl skulle kunna användas vid avslappningsövningar och meditation. Här finns plats för eftertanke, till samling och lugnare hjärtslag.

När musiken spelas på hög volym tar Sheila Chandras mumlade hymner över och blir det enda existerande. Det märkliga är att samma effekt inträffar även när musiken spelas i bakgrunden, knappt hörbar, Quiet fyller hela rummet ändå. En torr trumma viskar, det spröda ljudet av en fingercymbal...

Nr: 1569/2222

2 kommentarer:

  1. Sheila Chandra minns jag relativt väl. Nån gång under första halvan av 80-talet försökte något skivbolag tillsammans med ett gäng musikjournalister lansera begreppet "indipop" (ej att förväxla med det numera vedertagna begreppet "indiepop"). Med indipop avsågs en viss typ av brittiska popartister med rötter i Indien, Pakistian eller Bangladesh, som försökte blanda indisk musiktradition med amerikansk och europeisk pop. Jag minns att det gavs ut någon samlingsskiva med denna typ av artister, där just Sheila Chandra var ett av de stora namnen. Jag har för mig att ett band som hette Monsoon också räknades till denna genre.

    Kanske trodde man inom musikbranschen att pop med indiska influenser skulle bli kommersiellt stort, ungefär som man hade lyckats lansera jamaikansk reggae för en vit europeisk rockpublik några år tidigare.

    Men det funkade inte riktigt. Idag är det nog inte många som minns vare sig Sheila Chandra eller begreppet indipop. Dock kul att du tog upp denna bortglömda platta!

    SvaraRadera
  2. Tackar för detta. Sheila Chandra har gjort flera bra plattor, inte minst Out On My Own, som jag tror var hennes första. Det var mer pop än indi...om man säger så.
    Monsoon misstänker jag är Sheila Chandras band, men där är jag inte säker.

    SvaraRadera