Waterboys säger ingenting

Waterboys Weekend - Del 2
Min andra temaskiva med Waterboys är gruppens tredje. Även här var Scott inne på arenarock och pampiga arrangemang.

WATERBOYS – THIS IS THE SEA - 1985

Man skulle kunna fundera sig tokig på varför jag gick och köpte Waterboys skivor i slutet av 80-talet. Idag kan jag inte ens ana vad det var jag tyckte var så bra.
För att försöka lösa den gåtan har jag nu spelat This Is The Sea från 1985 ett antal gånger...

Trots att jag nu lyssnat på skivan flera gånger i rad så hittar jag inte det där man gillade på den tiden. Jag vet inte om det hjälper att spela den ännu fler gånger. Och ärligt talat börjar jag bli lite trött på den. Mike Scott kan vara lite tjatig...

Jag ber så väldigt mycket om ursäkt till alla som verkligen gillar Waterboys. Ni finns säkert där ute. Men nu för tiden är det här ingenting för mig.
Möjligtvis skulle man kunna påstå att det är nån form av förstadie till indiepopen och därför intressant.

Min analys säger dock att Waterboys 1985 lirade rätt pretentiös rock med halvt egensinniga inslag av folkmusik, samtidigt som man gärna ville greppa hela arenarocksgenren...och en skramligare variant av Van Morrisons irländska accent.

Jag ska inte ta ifrån Mike Scott att han lyckats rätt bra med melodierna på den här skivan. Det finns flera saker som förnuftet säger är bra. The Whole Of The Moon måste jag säga är riktigt bra!
Men idag säger de låtarna mig ingenting.

Bättre blev det dock senare, tycker jag, med avskalade skivor som irlandsinspirerade Fisherman´s Blues och Room To Roam.

Nr: 1690/2222