BLUE ÖYSTER CULT – TYRANNY AND MUTATION – 1973
Bytte ut min gamla LP mot en CD från 2001, remastrad av Bruce Dickinson och med fyra bonuslåtar. Jag gillade skivan väldigt bra på vinyl, men den här CD.n kommer jag inte överens med. Soundet känns utslätat jämfört med vinylplattan. Lite tråkig.
Det hade jag inte förväntat mig. Tyranny And Mutation är egentligen ett av Blue Öyster Cults allra bästa album. För bandet var det en viktig platta som tog dem vidare från ett halvobskyrt udda band till erkända rockhjältar med en skum twist. Möjligtvis var Tyranny And Mutation deras stora genombrott, men kan inte påstå att det verkligen var så, där sviker minnet, men det är ju ganska länge sen.
Då, i början av 70-talet, var dock Blue Öyster Cult ohyggligt spännande. De hade någon slags imgae som halvt om halvt djävulösdyrkare samtidigt som de påstod att deras musik var intelligent hård rock. Det är en ekvation som naturligtvis inte går ihop.
Men några djävulsdyrkare var dem dock inte. Däremot vågar jag nog kalla musiken för intelligent hård rock, även om det säkert finns en och annan som med bestämdhet påstår att det egentligen bara är vanlig sketen boogierock.
Jag tycker dock plattan platsar ganska bra i min avdelning med progressiv hårdrock. Bandet lyckas nämligen ta sig utanför den vanliga mainstreamzonen och ger sig på både långa melodislingor och mustiga ganska fräcka gitarriff.
Tyranny And Mutation, på vinyl, hävdar jag är en sån där måste-platta i samlingen. CD:n, trots eller kanske på grund av Dickinson, känns inte lika nödvändig. Bonusspåren hjälper inte ett dugg, det är nästan så att de hör till de medverkande som tar död på festen, alltså den kusliga stämning som borde infinna sig när intelligenta djävulsdyrkare gör sitt bästa för att skaffa nya anhängare. Men dit når inte den här CD:n.
Det mest retliga är att nu sitter jag här och längtar efter min gamla vinylplatta, trots denna investering på dryga 40 spänn. LP:n fick respass ur samlingen för att omslaget var i så erbarmligt dåligt skick. Vinylplattan var dock bra. Jag kunde behållit den, den lät ju bra. Där fick jag för det.
Nr: 295/CD
Så här skrev jag om vinylskivan för länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar