En bluesskiva från 1962

JOHN LEE HOOKER – DON´T TURN ME FROM YOUR DOOR – 1962

En bluesskiva från 1962. Känn på det. Det är med viss andakt den försiktigt plockas fram ur sitt skyddande fodral. Vinylen är visserligen kraftig, men är lite spröd och ömtålig.

Vem vet på vilka gamla primitiva grammofoner en så här gammal LP spelats på, vilka nålar som tryckts ner i dess spår. Märkligt no har skivan inga repor, den har behandlats väl även av tidigare ägare, men vinylen har sedasn länge förlorat sin glans. I tysta partier knastrar den lite, men så lite att det knappt märks.

Musiken är som vinylen. En bluesskiva från 1962 med bara gitarr och John Lee Hookers rökiga röst. Mot bakgrunden av dagens blues- och bluesrock känns den spröd nästan skör.

Musiken är avskalat naken. Men äkta. Det är en urform av blues där gospel och folkmusiken aldrig finns långt borta. Musik som berör allra längst in, dit annan populärmusik aldrig kommer.

Hur jag fick tag i detta John Lee Hooker-album har jag bara oklara minnen av. Jag tror den fanns med i en samling jag fick ta över i början av 90-talet. Folk gjorde ju så på den tiden, gav bort sina vinylsamlingar och köpte cd-skivor i stället.

Då var jag mer intresserad av Nazareth och Deep Purple, men ville väl inte göra mig av med den på grund av dess ålder och fina skick. Den fick stå kvar och återupptäcktes först nyligen då jag nu börjar se slutet av min genomgång av samlingen.

Don´t Turn Me From Your Door har ett betydligt äldre ursprung än 1962. Låtarna på skivan är inspelade från så tidigt som 1951 fram till 1962, alltså någon form av samlingsalbum. Redan i början av 60-talet hade nämligen John Lee Hooker en diger meritlista och mängder av album bakom sig, de första inspelade redan på 40-talet. Inspelningarna på albumet lär dock vara autentiska och inte på något sätt omgjorda eller tillsnyggade.

Don´t Turn Me from Your Door ska ha en särskild plats i Van Morrisons egen skivsamling där första låten lär ha inspirerat honom när han spelade in Astral Week. Detta kan i och för sig vara en skröna som kan komma från att det på albumet finns en låt som heter Real Real Gone, samma namn men inte samma låt som Van Morrison spelade in så sent som 1990 till albumet Enlightenment.

Nr: 386/2222