BRUCE SPRINGSTEEN – 18 TRACKS – 1999
Har upptäckt att det är lätt att samla på sig CD-skivor som jag egentligen inte vill ha. Men att de sen kan vara oerhört svåra att bli av med. Bruce Springtseens 18 Tracks är en sådan oförklarlig CD. Den borde aldrig kommit in i samlingen. Ändå står den där.
Min förklaring är att jag fick skivan av Tony, som inte ville ha den, för han gillade den inte. Och han tycke jag kunde få den, eftersom jag redan hade så många. Jag kan inte påstå att jag blev särskilt förtjust i skivan jag heller. Men jag gav inte bort den, den blev stående.
Nåja, Tony var inte helt fel ute. Jag hade en kort period i början av 80-talet, som de flesta andra i min ålder, då jag var helt tokig i Springsteen, vilket album som Born To Run, Darkness On The Edge Of Town och The River var orsak till.
Jag såg dessutom The Boss live flera gånger den tiden och det är fortfarande stora konserter för mig. Men 1999 hade den där fascinationen definitivt släppt.
Jag hade då inte följt Springsteens skivsläpp på flera år.
Ett album som 18 Tracks var inte nån orsak till att ta upp den tråden igen. Det ska nog kallas samlingsalbum, men består av låtar inspelade från så långt tillbaka som 1972 och fram till 1999 men sen aldrig fått plats på något album.
Andra är alternativa versioner av redan utgivet material, det finns bland annat en akustisk version av Born In The USA på skivan. Med andra ord är 18 Tracks ett album som bara de allra närmsta fansen är intresserade av. Underhållningsvärdet är begränsat om man inte har järnkoll.
Men när det gäller 18 Tracks kan det argumentet strykas det också. Nästan alla låtarna hade redan getts ut. Bara några år tidigare hade Springsteen släppt boxen Tracks med fyra CD-skivor, där alla låtar utom tre på 18 Tracks fanns med.
Det var faktiskt ganska många fans som blev förbannade och menade på att detta bara var ännu ett sätt för skivbolaget att mjölka ut pengar. Det kan jag hålla med om. Jag hade aldrig köpt skivan. Men eftersom jag fick den gratis kan jag bortse från lurendrejeriet och låta den stå kvar i hyllan.
Nr: 231/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar