Så här gick det till när jag upptäckte Journey

JOURNEY – JOURNEY – 1975

Tänk, det skulle ta över 40 år innan en platta med Journey tog sig in i min samling. Under alla år har jag haft svårt för bandets sound, rentav ogillat det. De plattor som dykt upp har aldrig varit något jag kommit överens med.

Tills nu. När jag efter alla dessa år fick höra låten Kohoutek, vilket skedde av misstag, under en bilresa till Västkusten där den fanns på någon slags playlist från Spotify. Inte min, givetvis, utan ägaren till bilen. Jag har naturligtvis inte Spotify. Vad ska jag ha det till?

Kohoutek var det som sagt. En låt jag trillade dit på rätt omgående, trodde först det var Yes, blev därför irriterad över att jag inte kände igen den, förvånat läste jag på displayen att det var Journey. Fattade inte ett dugg...

Nåja, vilken LP det handlade om letades upp och inköptes direkt när jag kom hem från resan. Klasse, som sen sålde skivan till mig, garvade.
- Det är sällan man säljer journeyplattor nu för tiden, senast var det väl när Sopranos gick på tv. Men du har ju aldrig hängt med, skrattade han.

Jag kunde inte säga emot eftersom jag inte sett ett enda avsnitt av Sopranos, och troligen aldrig kommer att göra det heller. Tydligen hade någon journeylåt varit med i något avsnitt.
Men Journeys första plattan, för det är där Kohoutek finns, blev en riktigt positiv överraskning.

Jazzrock med tydliga progrockstendenser, något helt annat än den uppfattning jag hade om bandet. Men då ska påpekas att jag aldrig lyssnat på bandets tidiga skivor. Och om jag gjort det var det för så länge sen att jag glömt det.

Men just nu tycker jag hela plattan ärt riktigt bra. Mycket gitarr så klart och ibland mer ljudmatta än fräcka melodislingor, men sjysst lyssning och stundtals innovativt, till och med spännande. Kohoutek är förmodligen det mest lyssningsvärda spåret, men fler kan nog nämnas.

Nu när jag läst på lite om denna supergrupp, där bland andra Gregg Rolie och Neal Schon från Santana slog sig ihop med motpolerna Ross Valory och Prairie Prince från The Tubes, är det uppenbart att Journeys musik genom åren sen förändrades och blev mer AOR-orienterade och därmed mindre intressant för mig.

Det var troligen skivor från senare perioder jag hörde för många år sedan, vilket blev orsaken till att jag aldrig intresserade mig för dem. Men originalsättningen gillar jag. De spelade in tre album, förutom debutplattan även Look Into The Future, 1976, samt Next, 1977. De skivorna påstås av experterna gå i samma stil. De ska nu letas upp och lyssnas igenom, 40 år för sent kanske, men vadå?

Nr: 1657/2222