Har vi inte grävt för många hål?

BABYLON BLUES – I LABYRINTENS HJÄRTA – 1986

För mig får Babylon Blues och Har vi inte grävt för många hål den mörka domedagsstämning som lade sig över rockmusiken under 80-talet. Det kan ha varit Joy Division deprimerande mässande, The Cures svärta eller Thatchers nyliberalism som höll en förlamande hand över England.

Det smittade så klart av sig även på svensk postpunk och new wave som givetvis följde de utländska trenderna. Min känsla är att Babylon Blues tog det där till sig, både i musiken och texterna. Har vi inte grävt för många hål är en bitter uppgörelse med besvikelsen över att dem som mänskligheten verkligen behöver dör, John F Kennedy, Gandhi, Martin Luther King, John Lennon...

Min känsla är att Stry Terraries låt från 1985 är minst lika aktuell idag. Nu när vi hotas av klimatförändringar och på det politiska planet fått cynisk nyliberalism och nationalism marscherande på gatorna har vi inte råd eller tid att gräva fler hål.

Desperationen i Babylon Blues cover på Nationalteaterns uppgörelse med kapitalismen, Jack The Ripper, känns äkta och minst lika viktig idag den också.

Jag trodde väl aldrig att en så gammal skiva skulle kunna kännas så aktuell över 30 år senare, men allting går ju igen, både i musiken och politiken, även sånt som prövats och visat sig galet, men mänsklighetens minne är ju kort...

Babylon Blues bildades av Stry Terrarie efter att han lämnat Imperiet. Med sig fick han kunnigt musikerfolk ur de svenska rockleden som Sticky Bomb och Stefan Björk från Wilmer X. Men efter ett par album, I labyrintens hjärta, 1986, Utanför Eden, 1987, samt 1989 års Stry & Babylon Blues verkar projektet ha upplösts.

Kvar finns ett ental djupa spår, både som bländande rocklåtar men också texter som än i dag framstår som viktiga. I min samling betraktas denna LP som en av de viktigare svenska postpunkskivor som tillsammans med Ebba Gröns Kärlek & Uppror gavs ut på 80-talet.

Nr: 1382/2222