E:s småfräcka melodier

E – BROKEN TOY SHOP – 1993

Mark Oliver Everetts debutskiva A Man Called E lovade mycket. Hans små fräcka popmelodier var såna där som klistrade sig fast och arrangemangen var lite annorlunda än det vanliga. Broken Toy Shop blev hans andra och sista som soloartist. Bara en tid senare kom ut som bandet Eels, vilket sedan dess bestått av honom själv och de som just då funnits runt omkring.

Jag antar att förväntningarna på Broken Toy Shop var väldigt höga från min sida. Att skivan ”bara” var nästan lika bra som debutplattan blev därför en liten besvikelse. Men när jag nu här skivan igen – med lite mer distans – uppskattar jag den bättre.

Här finns ju faktiskt allt det som senare skulle bli Eels kännetecken; de distade gitarrerna, Mark Oliver Everetts hesa röst och de där lite udda lösningarna i låtarrangemangen, det som gjorde Eels låtar så spännande.

En och annan menar att Mark Oliver Everetts två första album, de där han kallade sig E, ska hållas utanför Eels album. Det tycker inte jag. Båda de två första plattorna är absolut nödvändiga i den kompletta eelssamlingen.

Man ska dock komma ihåg att detta är ett tidigt album i Mark Oliver Everetts katalog. Det där säregna soundet, som briserade med Shootennanny och sen, förmodligen, var som allra bäst på Blinking Lights And Other Revelations 2007, hade här inte hunnit utvecklas utan var bara ett embryo.

Jag tycker också att han tog ett litet steg tillbaka från A Man Called E. Broken Toy Shop är ett sjysst indiepopalbum, men kanske det mest ”vanliga” av alla Eels skivor.

Nåja, det hindrar ju inte att skivan i allra högsta grad är värd att lyssna på. Det finns hela 14 låtar på CD:n och nästan alla håller riktigt hög kvalitet. En favorit är välgjorda The Only Thing I Care About, där han kommer så nära Eels framtida sound det bara är möjligt. Samma tendens hittar man i Tomorrow I´ll Be Nine, som är en annan favorit.

Nr: 290/CD