BJH balanserar på gränsen

BARCLAY JAMES HARVEST – TURN OF THE TIDE – 1981

Ett väldigt trevligt album det här. Nästan inställsamt trevliga. Låtarna är dessutom ovanligt korta för att vara BJH, bara mellan tre och fem minuter. Det är alltså ett album som inte borde tilltala mig. Men av någon anledning är detta ett BJH-album jag gärna lyssnar på.

BJH:s sound är som alltid kraftfullt på gränsen till bombastiskt. Men som, lika ofta, balanserar de på rätt sida och låter det aldrig bli för mycket. Det är nog därför jag trots allt gärna lyssnar på skivan, trots att symfonirock inte alltid tillhört mina favoritgrenar.

Turn Of The Tide skulle också kunna åberopa ett ganska stort mått av nostalgi. BJH kom in sent i mitt samlande, någon gång i mitten av 80-talet.

Av en tillfällighet blev Turn Of The Tide det första BJH-album jag hörde, eller snarare lyssnade på allvar på. Tidigare hade deras låtar fått passera utan att fånga mitt intresse. Men den här skivan gjorde det.

Kanske berodde det på tidsandan och 80-talets musikvärld, som när man ser på det nu var alldeles för utslätad och tillgjord, det gick för långt med andra ord.

Troligen uppfattade jag inte Turn Of The Tide som särskilt bombastisk på den tiden, utan som en ganska friskt fläkt i ett unket tillstånd. Kanske för att många andra av mina hjältar från den tiden inte lyckades producera några storverk.

Genesis till exempel med bleka album som Duke och Abacab. Och i den jämförelsen tycker jag trots allt den här skivan klarar sig ganska bra. Låt mig säga så här; jag är milt positiv, men inte helt övertygad.

Nr: 1283/2222