Från Funny Funny till Love Is Like Oxygene

SWEET – GOLD-20 SUPERHITS – 1993

Jodå, de här gamla hjältarna lever än idag. Sweet, en av de olika sättningar som existerar, gjorde en spelning så sent som 2017. Alla gånger de genom åren hävdat att det var sista gången har av någon anledning alltid bytts ut mot en comeback.

Det finns dessutom, eller har funnits, två upplagor av bandet. En grupp som håller till i USA under ledning av Steve Priest. Och en brittisk version som leds av Andy Scott. De är de enda två överlevarna från originalbandet, det som var så framgångsrikt i början av 70-talet. Var det inte Scott som vek ut sig i Poster, eller nån annan svensk poptidning.

Sweet är ett fenomen och har en synnerligen brokig karriär bakom sig. De började som britternas svar på den amerikanska tuggummipopen, stenhårt uppbackade av skivbolaget som anlitade superstjärnorna Nicky Chinn och Mike Chapman som låtskrivare åt de långhåriga slynglarna.

Framgångarna kom direkt, med låtar som Poppa Joe, Big Wam Bam och lite senare The Six-Teens, Hell Raiser och inte minst Ballroom Blitz. De där första singelskivorna är ganska kul förresten, där fick Sweet själva välja vilka låtar de ville ha med.

Eftersom dem egentligen hade ambition att bli ett hårdrockband är b-sidorna hårdrocklåtar, vilket blev ganska märkligt i jämförelse med det som fanns på a-sidan. Hårdrock på allvar blev det dock på allvar först under den senare delen av 70-talet, med album som Level Headed och Off The Record. Tyvärr fick Sweet inte alls samma framgångar där som med tuggummipopsinglarna.

Det finns väldigt gott om samlingsskivor med The Sweet. Den här CD:n tycker jag är helt oc´kej, då den täcker in allt från de första årens Co-Co och Funny-Funny, och sen via Ballroom Blitz och Hell Raiser tar sig vidare till Love Is Like Oxygene.

Då jag numera bara har några LP-skivor kvar med Sweet i samlingen, utan främst de tidiga singlarna, känns det här som en bra platta att kunna plocka fram ur hyllan när jag vill höra lite nostalgisk pop från det tidiga 70-talet. Sen vet man ju aldrig. Sweet kanske dyker upp igen. Då gäller det att vara beredd.

Nr: 243/CD