Min historia ihop med Roger McGuinn

ROGER MCGUINN – ROGER MCGUINN – 1972

Första gången jag hörde Roger McGuinn var på LP:n Cardiff Rose. Det var 1976 och jag älskade den skivan. Men nån koll hade jag inte, jag hade köpt skivan bara för att det var Mick Ronson som producerat den. På den tiden högg jag tag i allt som möjligtvis kunde ha med Mott The Hoople att göra.

Men Roger McGuinn hade jag ingen som helst koll på. Hade aldrig hört Byrds, aldrig hört Ballad Of Easy Rider eller ens Byrds version av Mr Tambourine Man. Det enda jag visste var genom en akatlog från Scandinavian Music där jag sett skivan Sweetheart Of The Rodeo och av den anledningen dragit slutsatsen att Byrds var countrymusik och därmed inget för mig.

Roger McGuinn, Gene Clark, Chris Hillman och David Crosby hade jag aldrig hört talas om. Då. Men det där ändrade ju sig ganska snabbt.

Jag fick ganska tidigt för mig att Roger McGuinns riktiga fans inte tyckte Cardiff Rose var en särskilt intressant platta, även om fler än jag gillade den. Jag fattade ingenting. Det var ju bra rockskiva ju?

Men det var uppenbarligen inte där McGuinn hade sina ursprungliga fans. Hans första platta slank in i min samling så sent som på 90-talet efter att jag blivit fullständigt fascinerad av albumet Back From Rio.

Dock blev jag inte särskilt exalterad, då musiken har mer med Byrds countryperiod att göra, är mera folkmusik i dylantappning med ett ganska stort mått av stämsång i samma anda som Crosby, Stills och Nash (eftersom David Crosby var med och sjöng gissar jag). Visst, trevligt, men just då och där inte vad jag hoppats på.

Därför är det först på senare år jag spelat skivan och med tiden kommit att uppskatta den mer och mer. Det är ett väl varierat och snyggt gjort album. Mitt problem, med den historik jag har ihop med McGuinn, aldrig kommit att uppskatta den på samma sätt som varken Back from Rio eller Cardiff Rose, vilket förmodligen är högst orättvist.

Men vem vet, jag kanske ändrar mig när jag nån gång i framtiden dammar av Roger McGuinn igen. Det har jag gjort med amdra skivor. Så den dagen jag lärt känna den här LP:n lite bättre får jag kanske anledning att komma tillbaka.

Nr: 1571/2222