90-talets stora popidol på Grönland

Grönlandsresan – Diskobukten

OLE KRISTIANSEN – POP UUMMATAARUFFIMMI – 1991

Pop Uummataaruffimmi är en mycket behaglig popskiva att lyssna på. Melodierna är starka och Ole Kristiansens sång på grönländska är stark. Det är ett svårförståeligt språk, ligger väldigt långt från europeiska språken, men att förstå orden känns inte nödvändigt här. Känslan som förmedlas är varm.

Ole Kristiansen är 90-talets stora popidol på Grönland och länken mellan 70-talets progrockare Sume och 2000-talets stora popexport indiepopbandet Nanook. Pop Uummataaruffimmi är hans andra album och tillsammans med debutplattan Isimiit Iikkamut en av de mest populära grönländska popskivorna genom tiderna.

Tro nu inte att den här skivan, på grund av språket, skulle vara någon exotisk form av världsmusik med folkmusikinslag. Nej, det är en popskiva inspirerad av brittisk och amerikansk pop.

Grönland är ett visserligen ett isolerat land långt upp i norr, men influenser utifrån har inte saknats, inte minst från kolonialmakten Danmark.

Mitt personliga ”problem” med Pop Uummataaruffimmi är dock det numera uttjatade sen 80-talset och tidiga 90-talets fläskiga synthsound. Det ger tyvärr musiken en överdådig och lite tråkig ljudbild.

Men till Ole Kristiansens och hans producents försvar kan man ju konstatera att det var så ”bra musik” skulle låta på den tiden.

Och det blev bättre sen på senare album med Ole Kristiansen. Min favorit är Qaqqat Asiilasut från 2004, där soundet känns mycket rakare.

Nr: 217/CD