Den utvalda, skivan du bara måste ha

FLEETWOOD MAC – PETER GREEN´S FLEETWOOD MAC – 1968

Det är den här skivan rockmusikens gudar valt ut idag. Jag fick den känslan när jag bläddrade fram den i samlingen. Du vet exakt samma uppenbarelse man får när man bläddrar i skivaffärens backar och plötsligt så står den där. Den utvalda. Skivan du bara måste ha.

DEN gamla skivan, säger någon. Den är väl inget att ha. Nej, kanske inte. Men det är den som utpekats åt mig just nu med ett gudomligt neonglänsande finger. Så det kan inte hjälpas.

Allt i rock´n´roll-svängen är nämligen högst personligt. Det någon älskar, hatar någon annan. Och det finns ingen absolut sanning.

Den enda sanningen är att den som påstår att han eller hon sitter inne med sanningen med all säkerhet inte gör det...

Men just nu är det Peter Green´s Fleetwood Mac, detta mäktiga bluesalbum som gäller. Fleetwood Macs debutskiva, ett album med covers av Howlin´ Wolf, Robert Johnson, Elmore James, men också egna låtar av främst Peter Green.

Svindyr om du skulle hitta den i nån skivaffär, men numera finns en nypress från Music On Vinyl.

Ett album från det sena 60-talets England, där Fleetwood Mac var ett av många nu legendariska bluesrockband; Savoy Brown, Chicken Shack och John Mayall, givetvis. Alltid denna John Mayall.

Det var han som var upphovet till detta Fleetwood Mac-album och alltså indirekt till att bandet startades. Han gav sin bandkompis Peter Green obegränsad tid i Deccas studio i London. Fyra låtar spelades in, varav två kom med på skivan, Looking For Somebody och No Place To Go.

Nog om sånt. För den här skivan är fortfarande mäktig att lyssna på. Peter Greens talang var fantastisk, vilket Mayall såg, och det är också därför den skivan fortfarande är magisk, 50 år senare.

Fleetwood Mac har sedan 1968 genomgått flera olika faser och stilar, men verkar fortfarande vara i livet, även om spelningarna blir allt mer sällsynta. Peter Green försvann dock från bandet redan 1970, enligt vissa historieskrivare på grund av ett LSD-party i München.

Fleetwood Mac gick efter det en helt annan väg, som i slutet av 70-talet utmynnade i en rad popalbum, vilka kanske är några av de främsta popskivor som någonsin spelats in. Peter Green kom tillbaka han också, men på egen hand.

Många av oss gamla vinylköpare minns med en vällustig rysning Peter Greens gröna comeback, In The Skies. Om du inte vet vilken platta det är får man hoppas att rockmusikens gud någon gång, när du står och bläddrar i en skivback, pekar ut den åt dej med sitt neonglänsande gudomliga finger.

Nr: 1318/2222