Ett skrapigt ”kosmiskt” sound

WUCAN – REAP THE STORM – 2017

Nyproducerad krautrock, finns det?
Jodå, tyska Wucan för en gammal god tradition vidare. Och gör den dessutom till något nytt och uppfriskande på en annars ganska mossig arena. Reap The Storm är ett riktigt bra progressivt rockalbum, omväxlande och lite fräckt.

Att vara direkt nyskapande kan man kanske dock inte anklaga Wucan för. Musiken har väldigt mycket gemensamt med det tidiga 70-talet progrock och kraut. Långa vindlande låtar med tungt rått komp men ändå med klart folkrockiga influenser. Givetvis kan jag av den anledningen inte låta bli att jämföra med Jethro Tull, särskilt då Wucan gärna också använder sig av flöjt.

En annan jämförelse som inte alls känns fel är me tyska Tomorrow´s Gift, som i likhet med Wucan har både kvinnlig sångare och flöjtist. En annan sista jämförelse skulle jag också kunna tänka mig tyska 70-talshjältarna Frumpy och Atlantis. Men inte med Amon Düül II, Wucans musik har visserligen psykedeliska inslag, men är nog lite för välputsade för en sådan koppling.

Hur som helst är det ett uppfriskande album som jag gärna lyssnar på. Första LP:n på denna dubbel består av sex ”kortare” låtar på 5-6 minuter, vilket känns som ett bra grepp. Det händer rätt mycket olika grejer på de där två första sidorna vinyl.

Bäst tycker jag dock om andra skivan, med en låt på varje sida. Det är mer min grej. 21 minuter långa Aging Ten Years In Two Seconds och 18 minuterseposet Cosmic Guilt lär förmodligen aldrig spelas ens i den mest frisinnade poddradio, men det är skön lyssning. Underbart skrapigt ”kosmiskt sound”.

Nr: 1306/2222