Bluesigt och psykedeliskt

SECOND LIFE – SECOND LIFE – 1971

Second Life är föregångaren till Tiger B. Smith, ett av Tysklands tyngre hårdrockband på 70-talet. Men med tanke på Second Life vildsinta musik kanske de borde kallat det nya bandet för Pussycat i stället.

Nja, tog nog i lite för mycket där, Tiger B. Smith kunde de också, men höll ju sig till hårdrockfacket. Second Life enda album är i stället en galet tung heavy-psychplatta som jag gärna jämför med Jimi Hendrix mer psykedeliska grejer. Det är bluesigt, det är psykedeliskt och jammigt experimentellt. En mycket underhållande skiva för den som orkar med såna här grejer.

Förstasidans enda spår, 21 minuter långa titellåten Second Life, är lysande. Efter en smygande start blir den en upp och nervänd berg-och-dalbana med gnistrande hendrixsolon, en minst sagt udda sånginsats och ett sex minuter långt trumsolo och ännu mer gitarr som final. Är inte detta heavy-psych vet jag inte vad det annars skulle vara.

B-sidans fyra låtar följer samma gitarrspår, inte undra på att det finns hendrixfans som gillar den här plattan. Efter stonerrockiga Raiders Of The Night ställer jag mig upp och applåderar.

Okej, musikaliskt sett finns det förmodligen mer att önska. Second Life trycker ju på helt andra knappar än virtuositet och tekniskt kunnande. Men visst är det så att den som kan sina Tiger B. Smith-plattor kommer att känna igen sig. Skillnaden är att Second Life är betydligt mer ruffiga.

Att få tag i LP:n i original är förmodligen jättesvårt. Men numera finns skivan som reissue, både på CD och i ett antal olika piratupplagor på vinyl.

Nr: 1432/2222