60´S BUBBLEGUM HITS – VARIOUS ARTISTS – 1991
Bubblegum pop, eller tuggummipopen, blev en företeelse i USA i slutet av 60-talet. Egentligen var det inget märkvärdigt. Amerikanska popband försökte helt enkelt kopiera föregångarna i Storbritannien och kryddade det hela med humor.
Trots att idén både var kortlivad och inte särskilt bra blev det nästan en egen musikgenre. Nästan alla banden samlades dessutom på samma skivbolag – Buddah Records i New York.
Buddah Records utmärkte sig tidigt, inte bara för att namnet var felstavat. Anknytningen till den österländske profeten var tydlig också av att en Buddhafigur fanns med i bolagets logotype och på skivetiketterna.
Den allra första singel som bolaget släppte är en riktig klassiker - Yes We Have No Bananas - med Mulberry Fruit Band. Gruppen är förmodligen nästan helt bortglömd idag, men låten kommer nog betydligt fler ihåg. Klasse Möllberg och Lasse Åberg använde den ju bland annat i Trazan & Banarne.
Bolagets första LP-utgivning är också en riktig klassiker, men knappast någon listetta och definitivt inte bubblegumpop - Captain Beefhearts debutalbum Safe As Milk. Särlingen som med hjälp av Frank Zappa inledde en mycket udda musikkarriär. Men när Beefheart gav ut sin mest välkända skiva – Trout Mask Replica – producerad av Zappa – hade han för länge sedan lämnat Buddah bakom sig.
Buddah släppte 1967 till 1969 en rad märkliga skivor, Kazenets Katz Singing Orchestral Circus, Ohio Express, Lemon Pipers och 1910 Fruitgum Company var några av banden. Men tuggummipopens era blev kortvarig. Den sista stora hiten kom 1969 med Ohio Express Mercy Mercy. Sen hjälpte det inte ens att Monty Python-gänget försökte blåsa liv i låtarna, genren var död.
Den här CD:n kom jag över redan i cd-skivans barndom, i början av 90-talet lyssnade de flesta av ju fortfarande på vinyl och tyckte väl att CD:n antingen var något spännande nytt, eller något skrämmande.
60`s Bubblegum Hits är en ganska trevlig samling med tuggummipop, där den mest gemensamma nämnaren är att låtarna i längden blir ganska tjatiga. Det brukar räcka med att lyssna på skivan en gång för att täcka det nårliga behovet.
Men annars är den okej, även jag nog vill hävda att det fanns fler band än dem som är representerade på skivan.
I det sammanhanget måste jag då nämna Elephant Candys och deras otäckt kladdiga lilla örhänge Sadie, där varken gruppen eller låten fått plats. Men den var kanske lite för mycket poplåt och inte tillräckligt tjatig, även om den är pipig.
Lemon Pipers finns ju med och deras superhits Rice Is Nice och Green Tambourine. De var ett av de mer intressanta banden då de påstod att de spelade psykedelia, vilket det vid en närmare kontroll visade sig inte vara.
Men ändå. Ohio Express odödliga Yummi Yummi Yummi och Mercy Mercy är självskrivna, liksom 1910 Fruitgum Companys Simon Says. Att Kazenetz Katz finns med får nog tillskrivas att det var Katz själv som uppfann hela genren.
Nr: 277/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar