Little Feats never-ending-story

LITTLE FEAT – SHAKE ME UP – 1991

Att Litte Feat letade efter nån som kunde ta över efter Lowell George hade redan på 90-talet blivit en never-ending-story. Shake Me Up blev det tredje och sista albumet med Carig Fuller som sångare.

Det kan alltid diskuteras om det berodde på att Shake Me Up togs emot tämligen svalt av publiken, sånt hade Little Feat hunnit bli väldigt känsliga för. Eller om det var för att de själva insåg att de skivor Fuller var med på; Let It Roll – Representing The Mambo och Shake Me Up inte blev bättre...utan i längden bara tjatiga...

Nu ska man inte tro allt som skrivs och sägs. Shake Me Up är – om man inte jämför – en ganska sjysst rockplatta, lite Jerry Lee Lewis till och med.

Det finns flera riktigt bra låtar som den samlade eftervärlden borde kunna uppskatta den också, som melodiska Things Happen, Love And Lied To och givetvis 50-talsrockiga Shake Me Up. Bredbent och stabilt som det förväntas av ett band som redan i början av 90-talet var veteraner.

Men om man ska dra in Little Feats tidigare skivor i sammanhanget tar vi en helt annan väg. Till exempel står sig Shake Me Up inte alls bra i jämförelse med de två skivor Craig Fuller tidigare var med på. Att sen ens försöka jämföra med Lowell George och Little Feat på 70-talet känns bara pinsamt.

Men feltolka nu inte detta. Som gammal följare av Little Feat tycker jag ändå att Shake Me Up kan vara värd att lyssna på. Det är en bra rockplatta. Det är definitivt inte det bottennapp som den har beskrivits som på andra håll.

Nr: 1507/2222