”L är ett briljant album”

GODLEY & CREME – L – 1978

När nån jag känner jämförde L med både Queen och Frank Zappa trodde jag givetvis att det togs i för mycket. De allra mest insyltade fansen har ju en tendens att göra så.

Sen trodde jag mig ha hyfsad koll efter att ha hört Godley & Cremes Consequences, duons första gemensamma efter uppbrottet från 10cc. Det var ett skumt album. Men oj vad fel jag hade om L. Efter bara första gången jag hörde plattan ändrade jag mig.

L är ett briljant album. Det är progressiv rock, innovativ och i slutet av 70-talet synnerligen nyskapande. De jämförelser som gjorts med Queen och Zappa stämmer mer än väl. Men L är definitivt inget plagiat, tvärtom, de låter musiken ta ännu ett steg mot nya och outforskade marker.

Har jag inte sagt att det är ett fascinerande album gör jag det nu. Det är en platta som är svår att sluta lyssna på, man vill gärna höra den om och om igen. Att Godley & Creme sen också bevarat soundet från 10cc gör det hela ännu bättre.

En jämförelse som går att göra, även om den inte räcker till, är The Original Soundtrack, 10cc:s märkliga album från 1975. Vi som även gillade plattor som Deceptive Bends älskar den här skivan också.

Ska man plocka några russin ur kakan får jag väl nämna märkliga Sandwiches Of You, Art School Canteen som påminner om 10cc:s I´m Not In Love. Punchbag är tung och på sitt sätt deprimerande, Foreign Accents är ett instrumental stycke som jag inte kan låta bli att gilla.

Jag är i högsta grad medveten om att det finns ganska många som har svårt för Godley & Creme. Att steget från 10cc är alldeles för långt. Och att musiken blir för knepig.

Jag kan förstå den kritiken och kommer inte att säga emot. Men själv har jag haft mycket rolgt ihop med den här plattan. Och räknar med att ha det många gånger i framtiden.

L är inte ett sånt där album man tröttnar på efter ett par veckor och sen aldrig lyssnar på igen. Tvärtom. Man ska också komma ihåg att L är Godley & Cremes främsta album.

Nr: 1656/2222