Supertramps regnbågsfärgade bubblor

SUPERTRAMP – BREAKFAST IN AMERICA - 1979

Låtarna på Breakfast in America var som glänsande och fjäderlätta såpbubblor, eller möjligtvis gasfyllda och färgglada ballonger. Njutningsfylld, lättsmält, snäll och, ja, trevlig jazzig pop. Som en vaniljglass på en badstrand där doften av solcremé ligger som ett lätt dis och får tungan att klistra fast mot gommen.

Breakfast in America var rena svärmorsdrömmen. Logical Song, Take the Long Way Home och Goodbye Stranger var låtar som till och med en kritiskt granskande föräldrageneration kunde tänka sig att stå ut med.

Men såpbubblor varar bara ett kort ögonblick och ballonger spricker när de kommer för högt upp i atmosfären. Efter det där första lilla lyckoruset var det snabbt över. De regnbågsfärgade bubblorna löstes upp.

Många anser Breakfast In America är Supertramps allra största ögonblick. LP:n var Supertramps sjätte studioalbum och blev den brittiska gruppens stora internationella genombrott. Jag kan hålla med om att det är ett stort popalbum.

Men det är som sagt pop. Supertramps tidigare album var betydligt mer experimentella, jazzrock med inslag av progressiv rock som gjordes gruppens album mycket spännande att lyssna på.

Utan att förta Breakfast In Americas storhet är för mig Supertamps främsta album i stället skivor som Crime Of The Century och Crisis! What Crisis?, som visserligen var popalbum, men mer vågade och därför mer intressanta ur ett längre perspektiv.

Nu för tiden, 40 år senare, är det de supertrampskivorna jag helst lyssnar på, Breakfast in America står och samlar damm. Men visst, det finns jättemånga bra låtar på skivan.

Nr: 532/2222

Jag har skrivit om skivan tidigare, men har nu lyssnat på den igen och kommit fram till lite andra grejer än sist.