Allt låter bra på vinyl

JACK GREEN – LATEST GAME - 1986

Den här LP:n var väldigt svår att få tag på. Jag lyckades till slut med hjälp av en skivaffär i Leeds. Jag tror inte den finns i särskilt många exemplar i Sverige. Men nån ”raritet” är det knappast. Så skivan var egentligen inte värd besväret.

Nej, det är nog bara så att inte särskilt många är intresserade Jack Greens äventyr, särskilt inte hans anonyma 80-tal. Det räcker liksom inte att ha lirat med Marc Bolan på nån enstaka platta, två album med Pretty Things på 70-talet och att ha två veckor som gitarrist i Rainbow på sitt cv.

”Det är farligt med vinylskivor. Allt låter ju bra på vinyl”, brukar äldste sonen säga, om det här med att köpa LP-skivor. I det här fallet är det absolut så. Jag hade nämligen lyssnat på den här skivan många gånger, i mp3-format. Och jag avfärdade efter det Latest Game som olyssningsbart skräp från rockmusikens allra värsta år.

När jag sen fick hem skivan på vinyl, och kunde lyssna på den på riktigt, blev det nåt helt annat. Då kunde jag konstatera att Latest Game är en bra skiva. Inte Jack Greens bästa, den är till exempel inte i klass med Mystique eller Humanesque (jag vet, nördigt...denna info säger ganska mycket till er som känner till de skivorna, men inte ett dugg till övriga...).

Men Jack Green, som en gång i tiden lirade med storheter som T Rex, Pretty Things och Rainbow, är ruggigt bra på att göra kul och smarta popmelodier. Hans skivor är absolut väårda att leta efter. De går förmodligen att köpa ganska billigt dessutom. Latest Game är bra new wave-pop. Win Your Love är i klass med hans bästa. Sweet Lover, titelspåret Latest Game och tuffa Television är kanonlåtar.

Det finns dock en nackdel, jämfört med Greens tidigare. Den har en del av det plastiga 80-talssoundet över sig. Det är lite för mycket synthar och sånt... Jag vill höra Jack Green lira mera gitarr! Men man kan ju inte få allt...

Latest Game blev Jack Greens sista soloalbum, innan han stack till Spanien och började göra filmmusik i stället. Någon större försäljningsframgång kan skivan knappast ha varit, som konstaterades redan i inledningen av denna text. Den finns som sagt knappt att få tag på.

Men självklart är den värd att ha i samlingen, åtminstone för mig. Och för dem som gillar det här med detaljer. Jim Capaldi är med och lirar, men bara på en låt.

Nr: 389/2222

Samma text har publicerats tidigare här på bloggen.