Slades stora comeback

SLADE – THE AMAZING KAMIKAZE SYNDROME – 1983

Läste en text om The Kamikaze Syndrome som beskrev den som en "grandios" comeback. Den termen används dock närmast som beskrivning på ett sjukdomstillstånd präglat av storhetsvansinne. Det led inte Slade av, tvärtom.

Innan den här skivan lite oväntat slog igenom hade bandet nämligen levt på ett sluttande plan i flera år. En misslyckad USA-turné och en därpå följande ekonomisk krasch gjorde att bandet en period fick försörja sig på att åka runt och spela på lokala pubar för att få ihop pengar till mat.

Då var det många som inte trodde att Slade skulle överleva särskilt länge till. Men Noddy Holder och Jim Leas låtskrivande och känsla för bra poplåtar var det aldrig något fel på. Skivbolaget RCA lär ha jublat när de båda dök upp med demotejperna.

The Kamikaze Syndrome och superhitsen Run Run Runaway och My Oh My gjorde över en natt på nytt Slade till hjältar. Vi gamla fans som varit med redan från början av 70-talet, och aldrig glömt alla bandets listettor, fick något att jubla över igen

Run Runaway blev en revansch för Slade hemmas i England. Låten blev en radiohit, en discohit på maxisingel och det vete tusan om den inte blev en videohit också.

Och det var första gången Slade slog sig in på den amerikanska topplistan, något de siktat på länge. Lite turligt hade nämligen Quiet Riot året innan släppt en bejublad cover av Slades Cum On Feel The Noise i USA, så amerikanerna hade fått vittring även på Slade.

The Kamikaze Syndrome, LP:n, börjar visserligen med en klockren och oförfalskad rip-off på Pink Floyds intro till Another Brick in the Wall, men det gör inget. Det är en slade-skiva med lite mer humor och glädje än på väldigt länge. En platta det faktiskt går att tycka om trots att det egentligen bara är vanlig enkel boogierock med lite inslag av brittisk folkmusik.

Sen var det ju inte bara Run Runaway som var bra. Balladerna My Oh My och C´est La Vie var klara hits. Slade kunde ju på 70-talet svänga ihop rätt hyfsade ballader, och det gör de här också. De rockigare låtarna står inte lika högt i kurs hos mig. Där var Slade bättre förr...

Nr: 432/2222

Favorit i repris som nu publiceras igen med ett par smärre ändringar från senast.