THE GRODES/THE TONGUES OF TRUTH – 1983
De som var med beskriver gärna mitten av 60-talet som en första punkvåg. De brittiska popbanden fick tonåringar över hela västvärlden att skaffa gitarrer och leta upp garage att repa i. Så var garagerocken född.
Amerikanerna påstår gärna att de var först, vilket inte är hela sanningen. Men troligen stämmer det att de var störst, det lär enligt deras egen historieskrivning funnits mängder av garageband i varenda amerikanks stad. Band som spelade in singlar, gjorde lokala spelningar och hoppades på det stora genombrottet...vilket är exakt det som pågår nu också, men med lite andra förebilder.
Nu 50 år senare börjar de där banden och deras skivor av nostalgiska skäl bli lite intressanta igen. Inte för att de var särskilt bra eller banbrytande, det var de inte, utan av nostalgiska skäl.
The Grodes från Tucson var ett av många band. De spelade från 1964 till 1969 in en rad singlar vilka som bäst nådde lokal berömmelse. Deras låtar spelades emellanåt i de lokala radiostationerna, men mer blev det aldrig.
Någon hel LP var det aldrig nån som tyckte att de borde spela in. Så de där singlarna var det enda de lämnade efter sig. Den här LP-skivan kom till 1983 som en i en serie av flera, ”Rough Diamonds: The History Of Garage Band Music”. Och det var ju trevligt.
Utan den serien hade förmodligen The Grodes numera försvunnit helt in i de glömda rockbandens skuggvärld. På skivan finns tolv låtar, vilket troligen var samtliga bandet spelade in.
The Tongues Of Truth är inte namnet på skivan, det kom till av misstag. The Grodes gavs det namnet av en lokal DJ som inte hade riktig koll på den skiva som skulle spelas. Men efter det hade folk tydligen svårt att reda ut vad bandet egentligen hette, så det fick hänga med det också.
The Grodes borde kanske blivit ihågkomna för sin allra första låt, I Won´t be There, en singel inspelad redan 1964 av Jerry Kazenetz, som var en polare till sångaren i bandet. Ni som har koll på amerikansk pophistoria anar då säkert genast att The Grodes var ett av alla de bubblegumpopband som dök upp i USA på 60-talet.
Men nej, det var först några år senare Jerry Kazenets ”uppfann” den kortlivade musikstilen, här handlar det om rhythm´n´ blues.
Min första tanke när jag hörde skivan var att jag hittat ett amerikansk Them.
Det är nämligen åt det hållet The Grodes drar iväg. Och det är ju ganska kul. Men jag kan ändå inte påstå att skivan är särskilt intressant musikaliskt. Däremot är den rolig på det nostalgiska planet.
Nr: 1268/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar