Det är tid för Santana

SANTANA – ABRAXAS – 1970

Det är tid för Santana. Det är dags att ta upp Abraxas igen. Detta sanslösa rockalbum från 1970.

Abraxas är Carlos Santanas andra album. Det var efter den folk i största allmänhet började prata om den mexikanske gitarrvirtuosen med andakt. Det är för Abraxas folk på 70-talet började snacka om latinorock, etnorock, världsmusik. Det var med albumet efter, Santana 3, han blev etablerad på allvar.

Jag är väl medveten om att det nu finns ett ganska stort antal som redan börjat sucka, dra djupa andetag. Santana går inte hem precis överallt. Kanske för att hans musik ibland anses vara intellektuell, vänster. Så kan det nog vara.

Jag har sett de stora live. Dylan, Springsteen, Stones, Metallica, Iron Maiden, Bowie och Deep Purple. Mycket har varit oerhört bra. Jag har sett Santana live tre gånger. De konserterna är de största jag varit med om. Santanas musik berör som inget annat.

Det är därför Abraxas är så stor för mig. För det är fortfarande med musik från den plattan Santana lyckas nå allra längst in i hjärtat på folk. Sen gör det ju inget att han är sagolikt skicklig med gitarren och kan krama ut ljud ur den som ingen annan.

Men vad Abraxas också gjorde - som kanske är viktigast – var att skapa ett utrymme för mer än bara den ”vita världens musik” inom rocken. Det blev efter Abraxas inne att hämta rytmer från Latinamerika, Indien, Afrika, Mellanöstern eller vad man nu ville. Där ligger skivans storhet.

Och när du lyssnar på detta lilla svarta mästerverk. Kolla extra noga in Black Magic Woman/Gypsy Queen, där Gypsy-delen är helt sanslös. Missa inte de fräcka rytmerna i Oye Como Va och de drömska sambatakterna i Samba Pa Ti.

Nr: 957/2222

Ungefär samma text har lagts ut tidigare.