Det är dags för Santana igen!
Det är dags att ta upp Abraxas.
Dels tror jag tiden är mogen. Den här bloggen behöver mer Santana.
Dessutom måste jag ha Abraxas som referens när jag skriver om andra LP-skivor i framtiden. Det är en viktig skiva.
Sen är det ju sommar! Då ÄR det tid för Santana!
Abraxas är Carlos Santanas andra album. Det var efter den folk i största allmänhet började prata om den lille gitarrvirtuosen med andakt. Det var för Abraxas folk i synnerhet började snacka om latinorock, etnorock, världsmusik.
Jag är väl medveten om att det nu finns ett ganska stort antal som redan börjat sucka, eller till och med ser rött.
Santana går inte hem precis överallt. Kanske för att hans musik anses vara lite ”fin”, eller intellektuell. Svår, seg och bla bla bla.
Det där hänger bara på de gamla rödgardisterna som på 70-talet tog Santana till sin egen gud, vid sidan av Marx och Mao. Drack billigt rödvin, analyserade och startade stödgrupper för diverse behjärtansvärda projekt.
Skit i dem!
Nu för tiden sitter de i villor på "öfre", skriver på sin höjd obegripliga insändare i lokaltidningen, men dricker fortfarande samma billiga rödvin.
Jag har sett de stora live. Dylan, Springsteen, Stones, Metallica, Iron Maiden (jäpp!), Bowie och Deep Purple. Mycket har varit oerhört bra.
Jag har sett Santana live tre gånger. De konserterna är de största jag varit med om. Santanas musik berör som inget annat.
Det är därför Abraxas är så stor för mig. För det är fortfarande med musik från den plattan Santana lyckas nå allra längst in i hjärtat på folk.
Sen gör det ju inget att han är sagolikt skicklig med gitarren och kan krama ut ljud ur den som ingen annan.
Men vad jag tror Abraxas också gjorde - som kanske är viktigast – var att skapa ett utrymme för mer än bara den ”vita världens musik” inom rocken.
Det blev efter Abraxas okej att hämta rytmer från Latinamerika, Indien, Afrika, Mellanöstern eller vad man nu ville. Där ligger skivans storhet.
Och när du lyssnar på detta lilla stycke svart vinyl. Kolla extra noga in Black Magic Woman/Gypsy Queen, där Gypsy-delen är helt sanslös.
Missa inte de fräcka rytmerna i Oye Como Va och de drömska sambatakterna i Samba Pa Ti.
Mer om Santana:
Nyfrälst Santana (Zebop)
Santanas Moonflower (Moonflower)
En otajmad strumprullare (Marathon)
Santanas dansskiva (Beyond Appearances)
var är dom lite udda skivorna ?jag har sammlat sedan 69 och har en stor sammling av dom där konstiga -udda lp skivorna ? du måste också ha roliga ex
SvaraRaderaAllt Santana gjort är kanske inte fantastiskt, men de tidiga plattorna är till stor del utmärkta. Man ska också komma ihåg att Santanas stilblandning inte var ett isolerat fenomen. Det fanns under sent 60- och tidigt 70-tal en ganska stor "latin rock"-scen med band som blandade rock, soul och funk med influenser från latinamerikansk musik. Vid sidan av Santana var t.ex. Azteca och Malo två relativt stora namn. I sammanhanget vill jag också nämna en personlig favorit, nämligen den soloplatta Santanas slagverkare José "Chepito" Areas släppte 1974. En bra introduktion till denna typ av rockmusik är den samlings-CD med titeln "Chicano power" som brittiska Soul Jazz Records gav ut för c:a 10 år sedan.
SvaraRaderaJodå, det kommer Matts. men jag har inte "vågat" gå för hårt...
SvaraRaderaTack för tipset "anonym". Malo har jag hört, däremot inte Azteka.
Chicano power låter spännande.