Det där har dem som ansatts allra värst av Dylan diskuterat och ältat mer än en gång.
"Är det möjligtvis en omskrivning av Highway 51 (Highway 51 Blues från debutalbumet 1962)?
Den handlar om döden.
Vad menar Dylan här då? Är det något värre än döden?
Eller är det bättre?"
Om jag får gissa tror jag inte ens Robert Zimmerman kan svara på det.
För Dylan har sina dyrkare och sanna hardcore-fans, som inte klarar av att hantera en situation som inte stämmer överens med deras egen filosofi.
De finns överallt, från landstingets anticeptiska korridorer till året runt-campare vid Vätterns strand. Lika enögda och mottagliga för argument som en gång i tiden de fnittrande och skrikande tonårstjejerna som avgudade The Osmonds.
Nu över till något roligare – Highway 61 Revisited. Och tro nu för faen inte att jag skriver på det här sättet på grund av gossarna med stickade slipsar.
Hela skivan är full av låtar som jag nästan är säker på har hamnat på jag-vet-inte-hur-många Greatest Hits-album.
Jag nöjer mig med en, som jag inte tror varit med, en av de där utfyllnadslåtarna, om man nu kan säga det om nån enda låt på den här skivan. Tombstone Blues. En jävligt enkel blues-låt. Men vilket tempo!
Den gjordes 1965. Hade det gjorts en enda sådan låt då?
Nu ska jag svära i kyrkan, eller kanske till och med pissa på altaret:
SvaraRaderaBob Dylan är enligt min mening rockhistoriens i särklass mest övervärderade artist. Hela hans 50 år långa artistkarriär skulle kunna sammanfattas i en "greatest hits"-platta, och inte ens den skulle hålla rakt igenom.
Och kom inte med argumentet att han är "en stor poet" och att hans texter inspirerat och berört hela generationer av artister. Det må vara sant att Dylans texter har djupa litterära kvaliteter, men varför har karln i så fall inte ägnat sig åt att skriva poesi istället för att kraxa fram sina musikaliskt sett oerhört tråkiga och förutsägbara alster?
Så, nu fick jag det sagt. Nu kan alla "zimmologer" lyncha mig...
Jag gillar Dylans musik men inte för texterna. Jag lyssnar i stort sett aldrig på texterna i musik. Dels hör jag sällan vad artisten sjunger och dels så begriper man i stort sett aldrig något. Det blir bara nonsens. Generellt, inte bara vad gäller Dylan.
SvaraRaderaVad jag gillar med Dylans musik är melodierna och arrangemangen sen tycker jag att han sjunger bra. En viss känsla infinner sig. Framförallt tycker jag att Dylan är en albumartist inte en hit-artist.
Just den här skivan innehåller i och för sig en verklig hit "Like a Rolling Stone" med Al Kooper på orgel. Han var senare med i Blues Project Även Michael Bloomfield spelade på just den här skivan. En legendarisk bluesgitarrist med i bl a Paul Butterfield bluesband och som studiomusiker för många andra.