The Musical Box: ELO:s bästa 80-talare

måndag 18 juli 2011

ELO:s bästa 80-talare

Time är en jävligt bra platta!
Den bästa Electric Light Orchestra gjorde på hela 1980-talet. Lätt.
Och ändå är det en synth-platta. Nästan ALLT på den här skivan kommer från synthar.
Och jag som ALLTID hävdar att nästan all synthpop är kass.

Det gör jag fortfarande. Men Time är undantaget.

Så här tänker jag.

För det första kom plattan redan 1981. Då var synthpopen fortfarande inte särskilt utvecklad. Det fanns inte mycket som var särskilt bra.

Men det är Time. Det här gjorde Jeff Lynne förbannat snyggt. Det står jag för.

För det andra. Synthpop från den här tiden led av ett stort jävla problem. Det gjordes inga bra låtar.

Time är undantaget. Hela skivan är full av ruggigt bra pop. Och detta säger jag trots att det är en synthskiva. Notera det.

Lyssna bara på The Way Life´s Supposed To Be, Rain Is Falling och From The End of the World. Det är bra grejer!

Jag skulle nog vilja jämföra Time med A New World Record.
Men sätt inte i halsen nu.

Det är inte för att den skulle vara lika bra som ELO:s mästerverk. Det är den inte.

Men Time var lika revolutionerande för gruppens sound. Det här var något nytt.

2 kommentarer:

  1. Här måste jag faktiskt protestera. Du skriver:

    "Synthpop från den här tiden led av ett stort jävla problem. Det gjordes inga bra låtar."

    Jag har aldrig varit någon större vän av synthpop, varken idag eller när genren var ny på 80-talet. Ändå hävdar jag att vissa av de tidiga brittiska synth-grupperna bitvis gjorde riktigt bra poplåtar av klassiskt snitt. Lyssna t.ex. på Soft Cells debutplatta, Yazoos båda skivor eller en del tidiga plattor med Depeche Mode!

    I sammanhanget vill jag framför allt framhålla Yazoos båda skivor "Upstairs at Eric's" och "You and me both". Jag hade inte hört dessa plattor sedan 80-talet när jag för några år sedan hittade dem på en loppis. De håller förvånansvärt bra 30 år senare. Musiken kan beskrivas som en korsning av synthpop och "blue eyed soul", och det finns gott om riktigt starka melodier.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte säga emot dig vad det gäller de där låtarna. Det gjorde säkert bra synthpop 1981 och längre fram, det kan jag inte neka till. Det blev ju bättre. Men Yazoo var det tex väldigt länge sedan jag lyssnade på och jag har inga av deras skivor kvar.

    När ELO gav ut Time hade nog ingen av de där plattorna du nämner kommit ut (vad jag minns). Däremot var Spandau Ballets första - Journey to Glory och Duran Durans första, precis släppta. Det var dem jag främst tänkte på...Och så hade jag Speak & Spell framför ögonen också...

    SvaraRadera