The Musical Box: Roger Dean räddar Asia

torsdag 28 juli 2011

Roger Dean räddar Asia

Konstnären Roger Dean räddar Asias album Alpha från 1983. Ska man vara lite elak är hans omslagsbild det enda som är lite bra med den här plattan*.
För något annat hittar jag inte. Alpha är fruktansvärt tråkig.
Det är den andra plattan med supergruppen Asia. Och åtminstone jag hade hoppats att de skulle komma ut med något spännande när de blivit varma i kläderna. Men inte. Asia försökte låta som de hängt med i musikutvecklingen, men sanningen är att de var helt off.

Det hjälpte inte att Carl Palmer, Steve Howe och John Wetton lirat med några av tidernas största progressiva rockband, ELP, Yes och King Crimson. Så här i efterhand kan man ju fundera över varför de över huvud taget började spela tillsammans.
Öppningsspåret The Smile Has Left Your Eyes är hemsk. Men okej, skivan blir bättre ju längre den får rulla på tallriken. Den växer, The Heat Goes On och Midnight Sun kan jag i svaga ögonblick tycka vara rätt hyfsade. Men någonstans får jag taskiga vibbar från band som Journey och sånt där. Och bättre än det borde väl de här killarna kunnat prestera.

The Smile Has Left Your Eyes brukar jag spela för folk som inte vill gå hem till sitt. Då ger de sig av.
Men omslaget är snyggt. Tycker lite synd om konstnären som för evig tid kommer att förknippas med detta alster.

* Jag vet ju att en hel del tycker precis tvärtom. Men ibland måste man leta efter halmstrån...

12 kommentarer:

  1. Äntligen någon som säger som det är , Detta kultförsädda band med gloria som ingen lyssnade på då -Eller lyssnar på i dag

    SvaraRadera
  2. Ja du, det är konstigt att så mycket talang och rutin åstadkommer så lite, själv blev jag helt knockad av debuten och låten Heat of the Moment som jag tyckte var en grym låt....VAR...rätt snart var Asia i allmänhet och den låten i synnerhet nästintill olyssningsbar.
    Tycker dock att herr Wetton har en fantastisk röst.

    SvaraRadera
  3. Asia... hahaha... nu är du inne på band jag aldrig ens försökt att lyssna på. Det har räckt att titta på omslagen och höra gruppnamnen för att avfärda dem. Jag litar på min gamla devis: Rockband som är så fantasilösa att de tar sina namn från städer, amerikanska delstater, länder eller världsdelar kan omöjligt vara bra! (Europe, Kansas, Boston, Chicago etc.)

    SvaraRadera
  4. Intressant teori!
    Den köper jag!

    SvaraRadera
  5. Min teori är visserligen formulerad med glimten i ögat, men det ligger lite allvar i den.

    I alla de band jag själv spelat i genom åren har vi lagt ner mycket tid på att komma på bra gruppnamn som på något kul eller fyndigt sätt gett en signal om vad man spelat för musik eller förmedlat något slags känsla som gått i linje med musiken.

    Tänk om någon hade föreslagit: "Vi kallar oss Växjö", "Dalsland är väl ett bra gruppnamn" eller "Australien skulle se bra ut på en affisch". Ingen hade ju godtagit ett sådant namn på ett band! Det är fullständigt menlöst och har ingen som helst koppling till musiken (såvida man inte spelar folkvisor från Dalsland eller har en aboriginal-snubbe som medverkar på didgeridoo).

    Och nej, geografiska namn blir inte coolare bara för att de är på engelska. Att kalla sig Europe är lika töntigt och meningslöst som att kalla sig Sydostasien eller Västra Götaland.

    Uppvisar man så lite kreativitet och engagemang i valet av gruppnamn att man nöjer sig med att slå upp en kartbok och välja första bästa namn - då är risken påfallande stor att musiken inte heller känns särskilt inspirerad eller kreativ.

    SvaraRadera
  6. Eller kan det vara så att de skiter i vad de heter och istället let the music do the talking.
    För det kan väl inte vara så att det är helt ok att vara så fantasilös att men döper sitt band efter sitt namn typ Santana, Bon Jovi ;)

    SvaraRadera
  7. @janthor:

    Att döpa sitt band efter sitt namn är också extremt fantasilöst, men enligt min åsikt något bättre än de geografiska namnen. Det finns åtminstone ett slags logik i namn som Santana eller Bon Jovi. Men var finns logiken i att kalla sig Asia (såvida man inte är asiater eller spelar något slags musik med asiatiska influenser)?

    Det där resonemanget med att "let the music do the talking" köper jag inte riktigt. Musik handlar inte bara om att vara en kompetent instrumentalist, sångare, låtskrivare eller arrangör. Visst, naturligtvis måste man ha musikaliskt kunnande och talang. Men man måste också kunna underhålla sin publik, och i det ingår t.ex. att ha ett slagkraftigt gruppnamn.

    Det finns inom nutida jazz en del musiker som har ungefär den attityd du beskriver. De anser sig vara extremt skickliga instrumentalister (vilket de också i många fall är), och de anser att de därför inte behöver anstränga sig det minsta för att vara publiktillvända. Följaktligen kan man se konserter där artisterna inte är det minsta uppklädda, där de inte säger ett ord till publiken (inte ens låttitlarna), där musikerna spelar med ryggen mot publiken osv.

    Musiker som agerar på detta sätt anser antagligen att de följer principen "let the music do the talking". Personligen tycker jag att det är djävulskt trist, att det doftar elitistiskt snobberi och att det dessutom gränsar till publikförakt.

    SvaraRadera
  8. OK, jag tycker naturligtvis inte att är OK när artisten/gruppen visar publikförakt och uppvisar elitistiskt snobberi (Van Morrison på Liseberg härom året)då spelar det ingen roll hur duktig man är eller hur bar låtar man har, eller vad han har för gruppnamn.

    SvaraRadera
  9. Herregud! Ingen av er har absolut ingen aning vad ni pratar om!!! Jag känner bandet väll, deras historia in and out och har pratat med alla...även Roger Dean...Tack och lov ingen i världen förstör vad ni skriver här---för den komplexa och amazing story som heter ASIA - the greatest supergroup of all times, borde ni läsa saker någonstans annat...köp också Dave Gallant's bok om Asia...Good grief!

    SvaraRadera
  10. ...nån fansajt för Asia lär den här sidan aldrig bli.

    SvaraRadera