Funkar det inte med pop, kan man väl alltid lira country. Det var kanske så Blue tänkte när de gjorde sin andra platta, Life in the Navy, 1974.
Och slänger man dessutom in lite folkmusiktoner och handklapp blir det ju klockrent...eller...?
Skotska Blue fick ingen fullträff med sin debutplatta 1973. Den där med Red Light Song, om nån nu till äventyrs minns den. Det där med sval och lite stillsam pop funkade inte då. Och gjorde det inte året efter heller.
Life in the Navy innehåller visserligen ett par rätt hyfsade poplåtar, men mycket mer är det inte. Idag har jag faktiskt ganska svårt att lyssna på det här. Det låter lite för allmänt och tråkigt. Ungefär som New Seekers och såna där, fast med lite mer stil...
Det fanns dock en person som gillade den här skivan, Elton John. När han fick höra Life in the Navy tog han Blue under sitt beskydd och gav sig den på att göra bandet stora. Elton John producerade därför uppföljaren till den här, Another Nighttime Flight.
Blev DET bättre då?
Nix, det berättar jag inte, utan friskar på med en rejäl cliffhanger. Jag återkommer till det.
Men du kan ju alltid gissa...
Mer om Blue:
Blå pop från Skottland (Blue)
Det är kul när du i dina bloggtexter gräver fram sådana här udda namn. Man har ju delvis olika musikaliska referensramar beroende på ålder. Jag tror att jag är åtminstone 10 - 15 år yngre än dig. När det gäller sådant som kom ut under perioden sent 70-tal till sent 80-tal minns jag massor av osbskyra namn, förmodligen för att det var en period då jag var ung och hungrig och extremt intresserad av all ny musik. Men ett band som Blue har jag överhuvudtaget aldrig hört talas om, därför att de var före min tid som aktiv lyssnare/skivköpare, och inte heller räknas som "klassiska".
SvaraRaderaHe, he. Sånt är ju kul när man får höra. Och Blue räknar jag inte ens till de "udda" skivorna i samlingen...jag har värre...
SvaraRaderaJag kan lova dej att du inte är ensam. Det var inte många på 70-talet som hörde talas om Blue heller.