Köpenhamn verkade vara Nordens rockhuvudstad i början av 70-talet. Hit kom alla de stora stjärnorna för att göra spelningar. Om de fick tid över blev det möjligtvis en konsert i Stockholm eller Göteborg också...
Därför var det kanske inte så konstigt att det var i Köpenhamn Gasolin såg dagens ljus. Enligt min mening ett av de första riktigt stora rockbanden i Norden.
De var kaxiga. Kim Larsen var storkäftad redan på den tiden och Gasolin gjorde grejer som ingen vågat eller kunnat göra innan.
Vad hade vi i Sverige då? Ja dä ä dä med Pugh Rogefeldt. Och så Micke Rickfors i Hollies.
Gasolins första LP var riktigt uppkäftig. De tog skivomslaget från en serietidning och startade hela sin karriär med en traditionell dansk folksång, Langebro. Och så sjöng de på danska.
Det gick så klart inte att jämföra Gasolin med de stora brittiska rockhjältarna. Men man kunde inte göra annat än att älska dem.
Det är inte många år sedan jag kom över Gasolin 1 från 1971. Av någon anledning blev det aldrig av på den tiden. Jag upptäckte inte de här danska rockhjältarna förrän 73 eller 74 och då hade de redan gjort en rad plattor som verkade mer spännande.
Men Gasolin 1 har sin givna plats. Det är lite tafatt och lite barnsligt kanske, men säkert inspirerat av både Beatles och Dylan. Här finns egentligen inga låtar som man kan kalla riktigt bra.
Men det är ärligt. Och ett av de första stegen. Jag tycker Gasolin 1 är ett stycke dansk - och nordisk - rockhistoria.
Visst förtjänar Gasolin att bli ihågkomna! De är ett stycke dansk/nordisk kulturhistoria.
SvaraRadera