LED ZEPPELIN - II - 1969
Okej, då kör vi. 1969 började Led Zeppelin-tåget att rulla. Page, Plant, Bonham och Jones tog soundet från Dazed and Confused* rätt upp och ner och öste på.
Det gör Led Zeppelin II till en av tidernas tyngsta rockplattor, med låtar som Whole Lotta Love, Heartbreaker och Living Loving Maid.
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, sjunger Veronika Maggio, i taxin, i trappen, i hissen, i hallen...
Men det där med simulerade orgasmer, eller små söta anspelningar, är inget nytt i popmusiken. Det gjorde discodrottningen Donna Summer redan i början på 70-talet.
För att inte tala om Frank Zappa i Dinah Moe Humm, men han var ju bara elak...
Led Zeppelin var så klart först, och värst, och är det nog fortfarande.
För kåtast i klassen är Robert Plant. Öppningslåten på Led Zeppelin II, Whole Lotta Love, måste 1969 fått hela västvärldens puritanska samhälle att gunga. Det är inget annat än en lång och utdragen beskrivning av en orgasm, där Plant ylar, vrålar, skriker.
Låten är så sönderspelad i radio att den knappt går att spela nu för tiden. Men gör det ändå! På högsta volym!
Heartbreaker och Living Loving Maid är också sanslösa rockers. The Lemon Song är, trots att det är en mix av en massa gamla bluesriff, en sagolik låt.
Ramble On och Moby Dick är nog plattans svagaste spår. Där blir Led Zeppelin nästan tjatiga i sin enformighet. Men å andra sidan är de två låtarna väldigt mycket bättre än väldigt mycket annat av andra och väldigt mycket sämre band.
Det finns säkert de som vill anklaga Zeppelin för att rippat en hel rad gamla bluesklassiker rätt upp och ner. Så är det kanske. Men va fan. De gör det bra!
För många är den här skivan Led Zeppelins mästerverk och deras definitiva övergång från bluesrock till sin berömda progressiva och ”mystiska” rock, som de faktiskt lyckas förena här. Men jämfört med debutplattan håller den ändå inte hela vägen.
Nr: 636/2222
* Superlåten på Led Zeppelin I.
Okej, då kör vi. 1969 började Led Zeppelin-tåget att rulla. Page, Plant, Bonham och Jones tog soundet från Dazed and Confused* rätt upp och ner och öste på.
Det gör Led Zeppelin II till en av tidernas tyngsta rockplattor, med låtar som Whole Lotta Love, Heartbreaker och Living Loving Maid.
Men det där med simulerade orgasmer, eller små söta anspelningar, är inget nytt i popmusiken. Det gjorde discodrottningen Donna Summer redan i början på 70-talet.
För att inte tala om Frank Zappa i Dinah Moe Humm, men han var ju bara elak...
Led Zeppelin var så klart först, och värst, och är det nog fortfarande.
För kåtast i klassen är Robert Plant. Öppningslåten på Led Zeppelin II, Whole Lotta Love, måste 1969 fått hela västvärldens puritanska samhälle att gunga. Det är inget annat än en lång och utdragen beskrivning av en orgasm, där Plant ylar, vrålar, skriker.
Låten är så sönderspelad i radio att den knappt går att spela nu för tiden. Men gör det ändå! På högsta volym!
Heartbreaker och Living Loving Maid är också sanslösa rockers. The Lemon Song är, trots att det är en mix av en massa gamla bluesriff, en sagolik låt.
Ramble On och Moby Dick är nog plattans svagaste spår. Där blir Led Zeppelin nästan tjatiga i sin enformighet. Men å andra sidan är de två låtarna väldigt mycket bättre än väldigt mycket annat av andra och väldigt mycket sämre band.
För många är den här skivan Led Zeppelins mästerverk och deras definitiva övergång från bluesrock till sin berömda progressiva och ”mystiska” rock, som de faktiskt lyckas förena här. Men jämfört med debutplattan håller den ändå inte hela vägen.
Nr: 636/2222
* Superlåten på Led Zeppelin I.
Prissis Donna summer glömmer man hon gorde det redan 72 typ Love to love you
SvaraRaderaHej Bra musik finns på vinyl
SvaraRaderaoch så låter det bättre också!
SvaraRaderaJag skulle säga att The Fugs har en del anspelningar på t ex "The Fugs Second Album" från 1966 i låtar som Frenzy och Virgin Forest.
SvaraRadera