Välkommen till Electric Light Orchestras grandiosa bottennapp!
Välkommen till Xanadu!
Gör man en jämförelse är ELO.s musikaliska insats på det här alstret betydligt bättre än greasestjärnan. Vi kan alltså skylla allt på nån annan. Det känns lite skönt.
Jeff Lynne var med på det.
Det fick han faen för. För all tid och evighet. ELO:s rykte repade sig aldrig efter Xanadu. Det var den här skivan som var början till slutet.
Xanadu var sommarhuvudstaden i mongolernas välde under Kublai Kahn på 1200-talet. Det är också en metafor för överflöd och rikedom.
Skivan Xanadu lider däremot inte av något överflöd. Inte av talang eller bra låtar i alla fall.
Den här skivan behöver man INTE ha i sin ELO-samling.
Den här plattan/filmen minns jag mycket väl från min uppväxt, trots att jag aldrig tror att jag hört/sett den. Hela projektet var väl ett skamlöst försök att profitera på Newton-Johns enorma stjärnstatus efter "Grease". Om jag minns rätt blev det en rejäl flopp, både kommersiellt och konstnärligt.
SvaraRaderaMen rock/pop-historien är ju full av sådana kalkoner. Om man ska vara ärlig är t.ex. de båda Beatles-filmerna "A hard day's night" och "Help" oerhört usla som filmer betraktade. Men där är ju å andra sidan musiken fantastisk.
Jooo, det måste man! Eller vänta nu...
SvaraRadera