En otajmad strumprullare

Jag kom nog fri med målvakten fem eller sex gånger i min a-lagsdebut med division sex-laget. Till slut blev det mål, en strumprullare från knäet hela vägen ner till vristen ställde målvakten och bollen rullade lite retfullt in i ena hörnet. Resten av den säsongen fick jag fullt rättvist hålla till i junior- och b-laget.

Samma säsong jag blev petad definitivt överraskade Santana med albumet Marathon. Här hade Carlos Santana lämnat latinorocken och jazz-fusion för att lira hitlistepop. Samma recept han tog till 1999 med Supernatural, men inte med samma resultat.

Marathon är faktiskt en riktig skit-skiva där Santana låter keyboarden dominera. En otajmad strumprullare och tåfjutt.
Yuo Know That I Love You blev visserligen en mindre singelhit 1979, men inte helt oväntat har bara en låt överlevt till senare tiders Greatest-samlingar, Aquamarin, ett av få tillfällen på albumet där Santana låter gitarren tala.

Det finns säkert en och annan som gillar plattan. För Marathon är vanlig mainstreampop blandad med Stevie Wonder-soul och lite hårdrock. När det begav sig kunde låten Stand Up till och med höras på ett av Jönköpings mindre väl ansedda diskotek.

Marathon sålde uselt och Santana hajade nog grejen. På Zebop 1981 lirade han gitarr som en gud igen. Benny Guldfot var tillbaka*.

* Benny Guldfot var en följetong i serietidningen Buster under början och mitten av 70-talet. Den tämligen talanglöse Benny hittar ett par gamla fotbollsskor som tillhört legenden Kanon-Keen. Med dem på sig kan Benny göra vad som helst på en fotbollsplan. I serien får man följa honom hela vägen från skollaget till proffskontrakt.