Ohyggligt bra glamrock

Detta är mitt 200:e inlägg, så nu krävs det något utöver det vanliga. Pretty Things album från 1974, Silk Torpedo, är ett självklart val.
”Skivan är förförande. Och då menar jag inte bara omslaget”, har en brittisk musikrecensent skrivit om det här albumet på sin sajt. Jag håller med.

Silk Torpedo är ohyggligt bra*. Det är en kultplatta och den bästa glamrockskiva jag har min samling. Men som vanligt var Pretty Things ute för sent. Albumet kom 1974, då var glamrocken redan på väg att dö ut, David Bowie var på väg mot nya mål, Mott the Hoople splittrade och Slade dalade på topplistorna.

Pretty Things tog inte heller till de stora gesterna, glittrande paljetter eller bombastiska scenshower. De lirade bara rock. Silk Torpedo fick nästan ingen uppmärksamhet alls då, och inte nu heller, utom av musiker, kritiker och andra kunniga i branschen som såg albumets storhet.

Alla låtar på LP:n håller hög klass, men allra bäst är nog introt Dream (med ett gitarrsolo som Led Zeppelin senare ansåg sig vara tvunga att sno) och direkt efterföljande Joey. Det är briljant glamrock. Sista spåret Belfast Cowboys sätter sig också gärna fast.
Den här skivan kastade sig dock inte över mig direkt, utan smög sig liksom på. Det tog några lyssningar innan jag fattade hur bra den var. Det brukar tyda på kvalitet.

Pretty Things var inget glamrockband. Gruppen är jämngammal med Rolling Stones och fanns med redan på 60-talet. Bandet följde sedan trenderna. Pretty Things lirade progressiv rock när det var inne, hoppade över till glam- och arenarock för att senare också haka på punk och new wave-trenderna.

Phil May har alltid varit bandets starkaste personlighet medan övriga medlemmar skiftat kraftigt genom åren. Sättningen på Silk Torpedo innehöll bland annat Jack Green, denna bloggs särskilda husgud.
* Uttrycket ”Ohyggligt bra” har jag snott från Bo Åkerström och är ett av de starkaste superlativen i mitt ordförråd. ”Överjävligt” är det allra starkaste, men det tar jag sällan till eftersom det är lite för lokalt. Man bör nog vara uppväxt i Jönköping för att inse hur ohyggligt det är.

Alla tre bilderna är hämtade från skivomslaget till Silk Torpedo.