Var Basse Wickman först?

Det är en konstig känsla när man hittar sina favoritplattor till försäljning på nätet för nästan ingenting. Basse Wickmans LP från 1981, Sailing Down the Years, upptäckte jag på Tradera för bara en tia. Den som är så bra.

Jag vet inte hur många gånger jag lirat den där där plattan, titelspåret, Steal Away och Son of Cathy´s Clown är några favoriter jag kommer ihåg. Det händer fortfarande att jag dammar av den, som nu till exempel. Och varje gång blir jag lika förvånad över hur bra plattan är.

Då var nog Basse Wickman inspirerad inte minst av Jackson Browne, för det låter väldigt amerikanskt om det här.
Märkligt hur det kan bli. På den tiden fanns knappt den här typen av musik i Sverige. Men nu för tiden vill varenda unge med en gitarr kalla sig singer/songwriter. Fan vet om inte Basse var först, i alla fall var han ganska ensam om det då.

Basse Wickman gjorde på 70- och 80-talen sina plattor på engelska och körde för all del en hel del covers. Minns särskilt Brown Eyed Girl från någon märklig samlingsplatta daterad tidigt 80-tal.
Jag fick upp ögonen för hans skivor när han fanns med i (tror jag) Ulf Lundells kompband någon gång under den där tiden. Numera lyssnar jag aldrig på Lundell.



2001 hade jag förmånen att recensera två Basse Wickman-plattor i Folkbladet Jönköping, Fritt fall (2000) och Da Capo (2001), den senare ett samlingsalbum. Tyvärr har båda recensionerna för länge sedan begravts i tidningens gamla presslägg. Det var första gången jag hörde Basse Wickman på svenska, men jag har för mig att jag gillade de där båda albumen rätt ordentligt.

2005 släppte Basse Wickman samlings-cd:n Revisited-The Best of med ett urval av låtar från 1976-1981. 23 spår sammanlagt, åtta av de tio låtarna från Sailing Down the Years finns med där. Kommentar överflödig.

Den större bilden är en pressbild hämtad från Basse Wickmans sajt.