En försiktig Jack Green

Mitt 199:e inlägg på bloggen måste naturligtvis handla om Jack Green. Denne sorgligt underskattade gitarrist och låtskrivare som aldrig fick chansen.
Reverse Logic är Jack Greens uppföljare till Humanesque, den där lilla rockpärlan som 1980 försvann oförklarligt nånstans i mängden.

Humanesque var nästan punkig och en riktigt tuff rockplatta som passade in bland alla fräcka nya vågen-band. Visst är Reverse Logic också en bra platta med flera sköna poplåtar. Men här sneglade nog Green mer åt vad Elvis Costello, Graham Parker och de andra grabbarna höll på med, i stället för att fortsätta ge utrymme åt hårdrocks- och glamrocksideérna på Humanesque.

Därför lyfter aldrig Reverse Logic. Den blir bara en i mängden och där kunde inte Jack Green ta upp fajten med innegossarna.
1983 hittade han med Mystique tillbaka till rötterna, men då var det nog för sent.

Men Reverse Logic från 1981 är naturligtvis alldeles nödvändig att ha i samlingen, för jämförbart med Costellos plattor från den här tiden är den minst lika bra. Cold Modern Day och Too Many Fools är de bästa spåren.
Dessutom har han en rad rutinerade musiker med sig i studion; Simon Fox, trummis i Be Bop Deluxe, Pretty Thingsgitarristen Pete Tolson och Ian Ellis basisten i Savoy Brown.

Humanesque och Reverse Logic går faktiskt att få tag på med lite tur. Vid något enstaka tillfälle har de dykt upp till försäljning på Tradera och E-bay. Mystique och sista albumet Latest Game är dock svårare, där gäller det att ha tur...