ROLLING STONES - SOME GIRLS - 1978
När Miss You dök som maxi-singel i rosa vinyl på Domus skivavdelning drog jag öronen åt mig. Nu gick väl Stones ändå för långt. Jag menar, börja lira discomusik, va fan.
Jag köpte aldrig den där singeln, vilket jag ångrar idag, förmodligen är den hur svår som helst att få tag på. Och skulle man mot förmodan göra det skulle den väl kosta en hel förmögenhet.
Men LP:n från 1978 har jag. Jag köpte den ett par veckor senare. Valde mellan den och Gyllene Tiders första. Det valet ångrar jag däremot inte idag.
Some Girls var nämligen betydligt bättre än jag trodde (och fan så mycket bättre än Gyllene Tider).
Det var en markering från Mick Jagger och Keith Richards. De visade att gruppen inte tog slut med 60-talsrocken utan hängde med. På Some Girls inspirerades de av Kool and the Gang (!) och fick till flera låtar som sedan faktiskt gick hem på diskoteksgolven, Miss You inte minst.
Men Rolling Stones gav sig också på punken. Lies, When the Whip Comes Down och Respectable visade att Stones kunde det bättre än någon annan. Punkarna och new wave-gossarna fick packa ihop och lomma ut genom bakdörren, för nu stod de stora pojkarna på scenen.
Bette Midler fick senare en hit med Beast of Burden. Om det är bra eller dåligt vet inte jag. Men Some Girls räknar jag som en av mina bättre stones-album.
När Miss You dök som maxi-singel i rosa vinyl på Domus skivavdelning drog jag öronen åt mig. Nu gick väl Stones ändå för långt. Jag menar, börja lira discomusik, va fan.
Jag köpte aldrig den där singeln, vilket jag ångrar idag, förmodligen är den hur svår som helst att få tag på. Och skulle man mot förmodan göra det skulle den väl kosta en hel förmögenhet.
Men LP:n från 1978 har jag. Jag köpte den ett par veckor senare. Valde mellan den och Gyllene Tiders första. Det valet ångrar jag däremot inte idag.Some Girls var nämligen betydligt bättre än jag trodde (och fan så mycket bättre än Gyllene Tider).
Det var en markering från Mick Jagger och Keith Richards. De visade att gruppen inte tog slut med 60-talsrocken utan hängde med. På Some Girls inspirerades de av Kool and the Gang (!) och fick till flera låtar som sedan faktiskt gick hem på diskoteksgolven, Miss You inte minst.
Men Rolling Stones gav sig också på punken. Lies, When the Whip Comes Down och Respectable visade att Stones kunde det bättre än någon annan. Punkarna och new wave-gossarna fick packa ihop och lomma ut genom bakdörren, för nu stod de stora pojkarna på scenen.
Bette Midler fick senare en hit med Beast of Burden. Om det är bra eller dåligt vet inte jag. Men Some Girls räknar jag som en av mina bättre stones-album.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar