”The Worst Album of My Career”

”Congratulation! You just bought the worst album of my career”. Så skrev Elvis Costello i förtexten när hans album Goodbye Cruel World från 1984 återutgavs på cd 1995.

Han har rätt, Goodbye Cruel World är inte bra. Albumet känns oplanerat, oinspirerat och inte minst taskigt producerat. Lägg sedan till att Costello här även tog till sig alla de nya elektroniska möjligheter som dök upp under 80-talet. Men i likhet med de flesta andra går han över gränsen.

Försöker man bortse från allt detta är dock Goodbye Cruel World inte helt hopplös. Det finns ett par låtar jag gillar riktigt mycket. Halvjazziga och softade Inch By Inch ger en föraning om vad Costello skulle göra senare. Room With No Number är en cirkusattraktion jag också tycker om.

Lägg sedan till att inledningsspåret The Only Flame In Town blev en tämligen framgångsrik singel.
Alla de låtarna finns på förstasidan. Efter att ha vänt på plattan får jag nog hålla med Costello. Där går det utför...hela vägen. Bara The Comedians får med tvekan godkänt. Fan vad 80-talet ställde till det egentligen.