BRYAN FERRY – THESE FOOLISH THINGS – 1973
1973 var Bryan Ferry på slakthumör. Målet var gamla 50- och 60-talare. Men han siktade högre än så, både Dylan och Stones kom i hans väg. Han misslyckades, These Foolish Things är en riktigt bra platta. Men jag är helt övertygad om att det finns rätt många som avskyr den.
Inte minst för att hans version av Dylans A Hard Rain´s A-Gonna Fall skulle kunna betraktas som ren slakt om man är på det humöret.
Den skulle också kunna ses som en rätt kul och lite annorlunda tolkning.
Jag föredrar det sistnämnda, jag gillar den låten. Men kan knappast göra nåt annat, jag hörde Ferrys version långt innan jag ens visste vem Bob Dylan var. Jag tror till och det var så att det var Bryan Ferry som fick mig att börja leta efter Dylans skivor. Och då kan det ju inte vara fel.
Däremot har jag ganska svårt för Ferry ihop Sympathy For The Devil. Där drar jag gränsen, så kan man inte göra med Stones låtar. Det var aldrig nån poplåt...
Men These Foolish Things, som var Bryan Ferrys första soloalbum och kom till under samma tid Roxy Music gjorde sina magiska första LP-skivor, har ändå det där lilla extra.
Kanske för att Ferry på den tiden själv också höll till ganska långt ut på kanten. Det finns en hel del av For Your Pleasure och Stranded på den här plattan som gör att faktiskt blir ganska intressant att lyssna på. Dekadent.
Att Bryan Ferry sen kör igenom låtar som It´s My Party, Don´t Worry Baby och Piece Of My Heart får man antingen ha överseende med, eller så får man helt enkelt tycka om det.
Nr: 1475/2222
1973 var Bryan Ferry på slakthumör. Målet var gamla 50- och 60-talare. Men han siktade högre än så, både Dylan och Stones kom i hans väg. Han misslyckades, These Foolish Things är en riktigt bra platta. Men jag är helt övertygad om att det finns rätt många som avskyr den.
Jag föredrar det sistnämnda, jag gillar den låten. Men kan knappast göra nåt annat, jag hörde Ferrys version långt innan jag ens visste vem Bob Dylan var. Jag tror till och det var så att det var Bryan Ferry som fick mig att börja leta efter Dylans skivor. Och då kan det ju inte vara fel.
Kanske för att Ferry på den tiden själv också höll till ganska långt ut på kanten. Det finns en hel del av For Your Pleasure och Stranded på den här plattan som gör att faktiskt blir ganska intressant att lyssna på. Dekadent.
Att Bryan Ferry sen kör igenom låtar som It´s My Party, Don´t Worry Baby och Piece Of My Heart får man antingen ha överseende med, eller så får man helt enkelt tycka om det.
Nr: 1475/2222
Jag tycker detta är en alldeles lysande skiva!
SvaraRaderaDen bästa cover-skivan jag hört.
Sympathy for the Devil i en grym version! Hans röst passar ju ypperligt i den låten, och tjejerna i bakrunden..Ahhh!
PS. Inget stort Stones-fan DS.
Nä, Stones ska det vara!
Radera