FLEETWOOD MAC – MYSTERY TO ME – 1973
Utan att darra för mycket på rösten vågar jag nog utnämna den här LP:n till Fleetwood Macs bästa album perioden mellan Peter Green och Lindsey Buckingham. Musiken har både en lätt beslöjad skönhet och en vild otämjd uppsyn.
Ett mångtydigt album som jag påstår också är en upprättelse för Bob Welch. Hans tid i Fleetwood Mac har i efterhand setts som bandets svagaste period*. Men Mystery To Me är hans album. Det är hans låtar som får albumet att lyfta. Lätt psykotiska Hypnotized och ruffiga The City lägger jag fram som bevis.
Men som med alla Fleetwood Macs album i början av 70-talet är det en ganska spretig skiva. Welch står för sex låtar, de lite tyngre sakerna, som skiljer ganska ordentligt från övriga, främst Christine McVies låtar. Där handlar det mer om rakryggad slimmad pop, om än på gränsen till experimentell.
Mystery To Me blev en storsäljare 1973, men som med de flesta andra av Fleetwood Macs album före Lindsey Buckingham och Stevie Nicks saknas de där riktigt stora hitlåtarna.
Kanske var det därför skivan gick mig nästan spårlöst förbi på den tiden. Det är först på senare år jag haft både tid och intresse att gräva i FM:s mycket omfattande diskografi. Nu kan jag konstatera att Mystery To Me är något av ett övergångsalbum. Det visar både bakåt till Greens bluesrock och pekar ut det håll Fleetwood Mac skulle nå senare med Rumours i mitten av 70-talet.
Men att av den anledningen utnämna MTM till en brytpunkt för Fleetwood Mac kan jag inte. Inte minst för att gruppen året efter gjorde ett ganska djupt bottennapp med LP:n Heroes Are Hard To Find, Bob Welchs sista.
Fleetwood Macs historia går inte att beskriva på något enkelt sätt. Nästan varenda platta i början av 70-talet pekade ut nya riktningar...beroende på att gruppmedlemmar byttes ut och inre stridigheter. Men den som är intresserad av Fleetwood Mac före Buckingham/Nicks borde absolut kolla in den här plattan.
Nr: 420/2222
* Bob Welch accepterade aldrig som ”riktig” medlem av Fleetwood Mac trots att det var han som under några kaotiska år var den som lyckades hålla bandet flytande. När gruppen invaldes i rockens Hall of fame fick han ingen inbjudan till festen...
Utan att darra för mycket på rösten vågar jag nog utnämna den här LP:n till Fleetwood Macs bästa album perioden mellan Peter Green och Lindsey Buckingham. Musiken har både en lätt beslöjad skönhet och en vild otämjd uppsyn.
Men som med alla Fleetwood Macs album i början av 70-talet är det en ganska spretig skiva. Welch står för sex låtar, de lite tyngre sakerna, som skiljer ganska ordentligt från övriga, främst Christine McVies låtar. Där handlar det mer om rakryggad slimmad pop, om än på gränsen till experimentell.
Kanske var det därför skivan gick mig nästan spårlöst förbi på den tiden. Det är först på senare år jag haft både tid och intresse att gräva i FM:s mycket omfattande diskografi. Nu kan jag konstatera att Mystery To Me är något av ett övergångsalbum. Det visar både bakåt till Greens bluesrock och pekar ut det håll Fleetwood Mac skulle nå senare med Rumours i mitten av 70-talet.
Fleetwood Macs historia går inte att beskriva på något enkelt sätt. Nästan varenda platta i början av 70-talet pekade ut nya riktningar...beroende på att gruppmedlemmar byttes ut och inre stridigheter. Men den som är intresserad av Fleetwood Mac före Buckingham/Nicks borde absolut kolla in den här plattan.
Nr: 420/2222
* Bob Welch accepterade aldrig som ”riktig” medlem av Fleetwood Mac trots att det var han som under några kaotiska år var den som lyckades hålla bandet flytande. När gruppen invaldes i rockens Hall of fame fick han ingen inbjudan till festen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar