JESUS CHRIST SUPERSTAR – 1970
Det finns säkert lika många åsikter om denna box med två LP-skivor som det finns ägare till den. Sen finns det nog en och annan som inte tycker något alls.
Det här är en musikal av Andrew Lloyd Webber, men den börjar inte sin berättelse på något scengolv. Skivorna släpptes först som ett konceptalbum och blev därefter en musikal, vilket kanske inte är den vanliga vägen att gå i den branschen...vad vet jag.
I den här inspelningen - för det finns ungefär lika många versioner av Jesus Christ Superstar som det fanns Leninmonument i Sovjetunionen - har Ian Gillan huvudrollen som Jesus. Det är hela grejen.
Soundtracken från filmversionen med Ted Neely kommer aldrig i närheten av det här. Gillans sångröst var på den tiden rakbladsvass och kristallklar även i de allra högsta tonerna. Här får hans röst ett utrymme han sällan fick i Deep Purple. Det gör den här inspelningen mycket lyssningsvärd.
Sen gillar jag musiken av en anledning till. Det är psykedelisk rock som skulle kunna vara hämtad direkt från San Francisco i slutet av 60-talet. Jag är helt övertygad om att Webber hittat sin inspiration till de här låtarna bland pårökta hippies och andra 60-talets inåtvända navelskådare.
Här finns influenser från Jefferson Airplane, Sly and the Family Stone, Grateful Deads acid-rock och en hel del annat. Kombinationen med den bibliska berättelsen blir därför nästan komisk.
Nr: xxx/2222 (utrensad ur samlingen)
Det finns säkert lika många åsikter om denna box med två LP-skivor som det finns ägare till den. Sen finns det nog en och annan som inte tycker något alls.
I den här inspelningen - för det finns ungefär lika många versioner av Jesus Christ Superstar som det fanns Leninmonument i Sovjetunionen - har Ian Gillan huvudrollen som Jesus. Det är hela grejen.
Soundtracken från filmversionen med Ted Neely kommer aldrig i närheten av det här. Gillans sångröst var på den tiden rakbladsvass och kristallklar även i de allra högsta tonerna. Här får hans röst ett utrymme han sällan fick i Deep Purple. Det gör den här inspelningen mycket lyssningsvärd.
Sen gillar jag musiken av en anledning till. Det är psykedelisk rock som skulle kunna vara hämtad direkt från San Francisco i slutet av 60-talet. Jag är helt övertygad om att Webber hittat sin inspiration till de här låtarna bland pårökta hippies och andra 60-talets inåtvända navelskådare.
Här finns influenser från Jefferson Airplane, Sly and the Family Stone, Grateful Deads acid-rock och en hel del annat. Kombinationen med den bibliska berättelsen blir därför nästan komisk.
Nr: xxx/2222 (utrensad ur samlingen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar