SPLIT ENZ – DIZRYTHMIA – 1977
Split Enz såg ut som ett mellanting av punkkarikatyrer och Adam Ant eller Boy George. Musiken de spelade var nåt helt annat, en blandning av new wave och progressiv rock. En märklig mix det också, som Sparks och Queen på samma gång men även Roxy Music...
Nej, de här nya zeeländarna hade det kanske inte så lätt att identifiera sig med andra eller att passa in i den stora musikvärlden.
Dizrythmia är gruppens tredje album.
Första plattan, som är ganska skum artrock, och den andra – som gjordes i England och var en omarbetning av den första – fick inte folk att hoppa särskilt högt, trots att de blev uppbackade av Phil Manzanera, gitarristen i Roxy Music. Split Enz var lite för knepiga.
På 80-talet hittade bandet dock sin nisch och släppte flera hyllade album, inte minst True Colours från 1980, som fortfarande är en av de LP-skivor det sålts allra mest av i Australien. Men då handlade det om new wave och synthpop, som folk gillade på den tiden. Split Enz blev med tiden Crowded House. Dizrythmia är däremot något helt annat.
Eftersom Mental Notes – bandets första LP – är mitt favoritalbum med Split Enz, kommer jag väldigt bra överens med Dizrythmia också. Här är det fortfarande artrock och influenser från storheter som Genesis, Stackridge och Roxy Music som gäller.
Split Enz får till en högt obekväm ljudbild, men är samtidigt riktigt spännande. Här blandas långa melodislingor med vaudevillemusik, överljudspop och new wave. Påfrestande men på sitt sätt fascinerande.
Så ska jag rekommendera några Split Enz-album till lyssnare med fallenhet för progressiv rock eller artrock är det här ett av dem (och givetvis första plattan Mental Notes).
Nr: 864/2222
Split Enz såg ut som ett mellanting av punkkarikatyrer och Adam Ant eller Boy George. Musiken de spelade var nåt helt annat, en blandning av new wave och progressiv rock. En märklig mix det också, som Sparks och Queen på samma gång men även Roxy Music...
Första plattan, som är ganska skum artrock, och den andra – som gjordes i England och var en omarbetning av den första – fick inte folk att hoppa särskilt högt, trots att de blev uppbackade av Phil Manzanera, gitarristen i Roxy Music. Split Enz var lite för knepiga.
På 80-talet hittade bandet dock sin nisch och släppte flera hyllade album, inte minst True Colours från 1980, som fortfarande är en av de LP-skivor det sålts allra mest av i Australien. Men då handlade det om new wave och synthpop, som folk gillade på den tiden. Split Enz blev med tiden Crowded House. Dizrythmia är däremot något helt annat.
Split Enz får till en högt obekväm ljudbild, men är samtidigt riktigt spännande. Här blandas långa melodislingor med vaudevillemusik, överljudspop och new wave. Påfrestande men på sitt sätt fascinerande.
Så ska jag rekommendera några Split Enz-album till lyssnare med fallenhet för progressiv rock eller artrock är det här ett av dem (och givetvis första plattan Mental Notes).
Nr: 864/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar