THE WHO – QUADROPHENIA – 1973
Ha, det trodde du kanske inte! Men det perfekta konceptalbumet finns. Den ultimata rockoperan, den enda rockoperan värd namnet, Pete Townshends Quadrophenia.
Till skillnad mot det mesta annat i genren är detta ingen uppblåst, utdragen och krystad historia. Här finns ingen utfyllnad med långa oförklarliga sekvenser. Det handlar inte heller om ljudeffekter, som Pink Floyds The Wall.
Quadrophenia är högst närvarande från första låten I Am The Sea till avslutningen fyra LP-sidor senare med Love Reign O´er Me. Det är genomarbetat och genomtänkt, historien är delvis sann, delvis psykedeliskt galen.
Musiken är briljant nästan hela vägen (jag skulle vilja påstå att varenda låt är bra, men det skulle vara lögn. Nån enstaka låt på b-sidan och någon av de sista luktar faktiskt lite utfyllnad, men resten är magisk rockhistoria).
Quadrophenia är ett verk av en enda man, Pete Townshend. För detta ska hans stjärna för evigt lysa på rockmusikens egen himmel. Vi förlåter honom genast för diverse suspekta saker han gjorde efter det. Allt annat han gjorde efter 1973 har överskuggats av Quadrophenia.
På tal om Townshend är det förresten inte så mycket gitarr här som man skulle kunna tro. Nä, han fortsatte på den inslagna vägen från Who´s Next (skivan innan, som också den är rockhistoria) och arbetade mer med synthar och andra instrument, till och med orkesterarrangemang. Men här spelar det ingen roll vilka instrument som används, det handlar om den känsla musiken förmedlar.
The Who radar upp den ena fantastiska låten efter den andra, The Real Me, Quadrophenia, The Punk And The Godfather, Bell Boy, Doctor Jimmy. Men kronan på verket är 5:15 där trummisen, galningen Keith Moon är rent av magisk. Lyssna också på Townshends stenhårda gitarriff i The Real Me.
Denna dubbel-LP fick jag tag i 1980 på en så märklig skivköparplats som den årliga motormässan i Jönköping. I dånet från oräknerliga V8-motorer gjorde jag ett av mina bästa skivköp någonsin.
Detta album låg sedan till grund för filmen med samma namn som kom 1979. Den ska inte förväxlas med soundtracken till filmen, som också finns på vinyl. Den återkommer jag till vid annat tillfälle.
Nr: 144/2222
Ha, det trodde du kanske inte! Men det perfekta konceptalbumet finns. Den ultimata rockoperan, den enda rockoperan värd namnet, Pete Townshends Quadrophenia.
Quadrophenia är högst närvarande från första låten I Am The Sea till avslutningen fyra LP-sidor senare med Love Reign O´er Me. Det är genomarbetat och genomtänkt, historien är delvis sann, delvis psykedeliskt galen.
Musiken är briljant nästan hela vägen (jag skulle vilja påstå att varenda låt är bra, men det skulle vara lögn. Nån enstaka låt på b-sidan och någon av de sista luktar faktiskt lite utfyllnad, men resten är magisk rockhistoria).
På tal om Townshend är det förresten inte så mycket gitarr här som man skulle kunna tro. Nä, han fortsatte på den inslagna vägen från Who´s Next (skivan innan, som också den är rockhistoria) och arbetade mer med synthar och andra instrument, till och med orkesterarrangemang. Men här spelar det ingen roll vilka instrument som används, det handlar om den känsla musiken förmedlar.
Denna dubbel-LP fick jag tag i 1980 på en så märklig skivköparplats som den årliga motormässan i Jönköping. I dånet från oräknerliga V8-motorer gjorde jag ett av mina bästa skivköp någonsin.
Nr: 144/2222
Jättebra beskrivigt . Luta dej tillbaka .... och lyssna!
SvaraRadera