KRAAN – WIEDERHÖREN – 1977
Blixtrande jazzrock, troligen delvis improviserat. Det är fräckt, knepigt och mycket udda, men inte alls svårlyssnat, tvärtom. Det är jazzrock med en twist, sån musik jag helst avnjuter live på nån rökig källarjazzklubb. På vinyl brukar det inte bli lika intressant, men Kraans album Wiederhören är ett undantag.
När det gäller experimentell jazzrock är jag ute på djupt vatten. Men jag hittar här likheter med allt från Tangerine Dream till Frank Zappas Grand Wazoo.
Kanske, kanske kan man också jämföra deras musik på den här skivan med nordisk progrock som Wigwam och liknande.
En stönande och ylande synth håller takten i bakgrunden samtidigt som tyska Kraan, till synes utan mål, letar sig fram genom ett egenkomponerat musiklandskap. Sångaren, på bruten engelska, gör korta och tillfälliga besök men agerar mest som guide och vägvisare.
Tempot är faktiskt rasande högt genom nästan hela skivan. I de korta pauserna mellan låtarna får man dra efter andan. De få lugnare sekvenserna är välbehövliga.
Jodå, det här är en skiva jag kan rekommendera dem som är ute efter en något annorlunda musikupplevelse.
Wiederhören lär ändå inte vara något av tyska krautrockarna Kraans allra främsta skapelser. Kännare av gruppen menar att det var en av de sista någorlunda intressanta LP-skivor de spelade in.
Men eftersom detta inte handlar om någon exakt vetenskap kan jag med gott samvete ändå påstå att detta är en bra skiva.
Nr: 1845/2222
Blixtrande jazzrock, troligen delvis improviserat. Det är fräckt, knepigt och mycket udda, men inte alls svårlyssnat, tvärtom. Det är jazzrock med en twist, sån musik jag helst avnjuter live på nån rökig källarjazzklubb. På vinyl brukar det inte bli lika intressant, men Kraans album Wiederhören är ett undantag.
När det gäller experimentell jazzrock är jag ute på djupt vatten. Men jag hittar här likheter med allt från Tangerine Dream till Frank Zappas Grand Wazoo.
Kanske, kanske kan man också jämföra deras musik på den här skivan med nordisk progrock som Wigwam och liknande.
En stönande och ylande synth håller takten i bakgrunden samtidigt som tyska Kraan, till synes utan mål, letar sig fram genom ett egenkomponerat musiklandskap. Sångaren, på bruten engelska, gör korta och tillfälliga besök men agerar mest som guide och vägvisare.
Tempot är faktiskt rasande högt genom nästan hela skivan. I de korta pauserna mellan låtarna får man dra efter andan. De få lugnare sekvenserna är välbehövliga.
Jodå, det här är en skiva jag kan rekommendera dem som är ute efter en något annorlunda musikupplevelse.
Wiederhören lär ändå inte vara något av tyska krautrockarna Kraans allra främsta skapelser. Kännare av gruppen menar att det var en av de sista någorlunda intressanta LP-skivor de spelade in.
Men eftersom detta inte handlar om någon exakt vetenskap kan jag med gott samvete ändå påstå att detta är en bra skiva.
Nr: 1845/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar