RARE EARTH – GRAND SLAM – 1978
Aj, aj, aj. Det här var pinsamt. Hur bra jag än tycker om det här bandets tidiga 70-talsfunk, så är det här ingen bra platta. Det finns säkert många som gillar det. Rare Earth lirar elegant soulfunk som de alltid gjort. Men på Grand Slam ger de sig på covers över hela linjen.
Det hade de gjort tidigare, med stor framgång. I början av karriären hade ju Rare Earth fullständigt manglat Smokey Robinsons Get Ready och kört Temptationslåten I´m Losing You genom en stenkross. Lysande roliga grejer.
Men Grand Slam är något helt annat.
I stället för att göra sin egen grej av de här gamla motown-låtarna, verkar det som att Rare Earth här försöker komma så nära originalet som möjligt. Som ett halvtaskigt coverband på krogen, ett gäng inhyrda musiker på Finlandsfärjan eller företagsfesten.
Och det blir ordentligt pinsamt på sina ställen. I Heard It Through The Grapevine var överstyv med Creedence, för att inte tala om Marvin Gaye. Men Rare Earths version...huuu...nää, den står jag över.
Eller deras synnerligen kladdiga When A Man Loves A Woman. Den är riktigt hemsk! Nej, inte kul alls av Rare Earth, som när de var som bäst, var ett briljant band.
Detta är bara vad jag tycker. Är helt övertygad om att det finns andra åsikter också. Men för min del kan man ställa den här skivan väldigt långt bak i samlingen utan att få dåligt samvete.
Nr: 1243/2222
Aj, aj, aj. Det här var pinsamt. Hur bra jag än tycker om det här bandets tidiga 70-talsfunk, så är det här ingen bra platta. Det finns säkert många som gillar det. Rare Earth lirar elegant soulfunk som de alltid gjort. Men på Grand Slam ger de sig på covers över hela linjen.
I stället för att göra sin egen grej av de här gamla motown-låtarna, verkar det som att Rare Earth här försöker komma så nära originalet som möjligt. Som ett halvtaskigt coverband på krogen, ett gäng inhyrda musiker på Finlandsfärjan eller företagsfesten.
Eller deras synnerligen kladdiga When A Man Loves A Woman. Den är riktigt hemsk! Nej, inte kul alls av Rare Earth, som när de var som bäst, var ett briljant band.
Detta är bara vad jag tycker. Är helt övertygad om att det finns andra åsikter också. Men för min del kan man ställa den här skivan väldigt långt bak i samlingen utan att få dåligt samvete.
Nr: 1243/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar