WILMER X – TUNGT VATTEN – 1986
Den här LP:n har flera tydliga varningssignaler. Omslagsbilden tyder på en typisk LP från mitten av 80-talet med svensk pop. Synthpopsvarning till och med. Dessutom är den från 1986, vilket inte var ett särskilt bra popår, i Sverige eller internationellt.
Men i det här fallet ljuger första intrycket. Tungt vatten är bra svensk garagerock. Kanske inte X-ens bästa album, men ganska roligt ändå. När man tittar lite närmare på bilden ser man det. Wilmer X innan Teknikens under, Klubb Bongo och Mambo feber var inte särskilt välanpassade.
Jag gillar så klart Tungt vatten, även om jag saknar det riktigt skramliga och stökiga från skivorna innan. Det charmigt röriga och vilda.
På Tungt vatten har Wilmer X sansat sig och blivit ganska tama, eller kanske tämjda. Men inte helt och hållet. Nisse Hellberg har kvar den där hungriga blicken.
Man skulle eventuellt kunna kalla Tungt vatten för ett övergångsalbum. Här finns både stökig hederlig bluesrock i låtar som Skunk och Dansa på 1 ben, samtidigt som Din blekaste vän pekar ut vägen mot Vem får nu se alla tårar, tv-framträdanden och Mambo feber.
Nr: 1418/2222
Den här LP:n har flera tydliga varningssignaler. Omslagsbilden tyder på en typisk LP från mitten av 80-talet med svensk pop. Synthpopsvarning till och med. Dessutom är den från 1986, vilket inte var ett särskilt bra popår, i Sverige eller internationellt.
På Tungt vatten har Wilmer X sansat sig och blivit ganska tama, eller kanske tämjda. Men inte helt och hållet. Nisse Hellberg har kvar den där hungriga blicken.
Man skulle eventuellt kunna kalla Tungt vatten för ett övergångsalbum. Här finns både stökig hederlig bluesrock i låtar som Skunk och Dansa på 1 ben, samtidigt som Din blekaste vän pekar ut vägen mot Vem får nu se alla tårar, tv-framträdanden och Mambo feber.
Nr: 1418/2222
Lite för många Ramones-pastischer, men ingen dum skiva. Nisses texter hade fortfarande inte kommit ikapp musiken, dock. Nivån på dem, alltså. Men ett litet fall framåt från "Under hot", tycker jag nog idag. (På den tiden var "Under hot" en av mina absoluta favoritskivor. Åtminstone ville jag att den skulle vara det; redan då märkte jag nog egentligen att alla låtarna bakom det stentuffa soundet inte höll måttet.)
SvaraRaderaDet är lustigt att tänka sig att Wilmer X på den tiden ansågs tillhörs alternativrock-scenen och var populära bland svartklädda ungdomar med spretigt hår och punk-attityd. Deras musik var ju egentligen gammal hederlig bluesrock med 60-talsrötter. Och numera ses väl denna typ av rockmusik snarast som ett slags folkparksunderhållning för folk i övre medelåldern.
SvaraRadera