JOHN PHILLIPS – JOHN PHILLIPS – 1970
Det är en mycket speciell känsla att öppna en ”sealed” LP, över 40 år gammal. En nästan religiös andaktsfull upplevelse. Tänk, en skiva som var menad att bli spelad 1970 och inte blir det förrän nu.
Jag kom över Mama´s & Papa´s låtskrivare och gitarrist John Phillips LP för ganska länge sedan. Då tyckte jag det var rätt kul att ingen sprättat upp plastfilmen på så många år. Skivan åkte in i hyllan...jag ville ju inte vara den som gjorde det...
Men med tiden blev det lite besvärande. Jag hade ju faktiskt köpt skivan av en anledning, jag ville lyssna på den. Det var alltså inget förhastat eller ogenomtänkt beslut när jag till slut tog fram kniven.
Ett bra beslut så klart, John Phillips första egna LP, den enda han gjorde, är ett gediget arbete. Självklart finns det mycket Mama´s & Papa´s över musiken, det är västkustpop. Gruppen var fortfarande ”i livet” när skivan spelades in.
John Phillips fortsätter i samma spår; countrypop, med en lätt jazzton. Steelgitarr och violin och en sockersöt kör. Men samtidigt en psykedeliskt inrökt trummis - Hal Blaine - från en helt annan värld.
Det är den blandningen som gör LP:n så underhållande att lyssna på idag. LP:n har undertiteln ”John Phillips – The Wolfking Of L.A”. Men det har inget med musiken att göra.
Här finns inga ylande vargar och brutala gitarriff, här finns inget som antyder kontakter med Steppenwolf (som under samma tid låg på samma bolag, Dunhill). Förmodligen handlar det i stället om John Phillips vargskinnsjacka han har på omslagsbilden.
Historien om John Phillips är sorglig. The Wolfking Of L.A blev den enda LP han gav ut under eget namn. Efter 1970 var det tyst från honom i många år, mycket beroende på ett långvarigt heroinmissbruk. 1986 gav han dock ut självbiografin Papa John.
När han dog 2001 i en hjärttack låg dock två hela album färdiga. Först släpptes Pay Pack & Follow främst med låtar inspelade under det tidiga 70-talet bland annat tillsammans med Mick Jagger och Keith Richards. Senare samma år släpptes albumet Phillips 66.
Nr: 964/2222
Det är en mycket speciell känsla att öppna en ”sealed” LP, över 40 år gammal. En nästan religiös andaktsfull upplevelse. Tänk, en skiva som var menad att bli spelad 1970 och inte blir det förrän nu.
Jag kom över Mama´s & Papa´s låtskrivare och gitarrist John Phillips LP för ganska länge sedan. Då tyckte jag det var rätt kul att ingen sprättat upp plastfilmen på så många år. Skivan åkte in i hyllan...jag ville ju inte vara den som gjorde det...
Men med tiden blev det lite besvärande. Jag hade ju faktiskt köpt skivan av en anledning, jag ville lyssna på den. Det var alltså inget förhastat eller ogenomtänkt beslut när jag till slut tog fram kniven.
Ett bra beslut så klart, John Phillips första egna LP, den enda han gjorde, är ett gediget arbete. Självklart finns det mycket Mama´s & Papa´s över musiken, det är västkustpop. Gruppen var fortfarande ”i livet” när skivan spelades in.
John Phillips fortsätter i samma spår; countrypop, med en lätt jazzton. Steelgitarr och violin och en sockersöt kör. Men samtidigt en psykedeliskt inrökt trummis - Hal Blaine - från en helt annan värld.
Det är den blandningen som gör LP:n så underhållande att lyssna på idag. LP:n har undertiteln ”John Phillips – The Wolfking Of L.A”. Men det har inget med musiken att göra.
Här finns inga ylande vargar och brutala gitarriff, här finns inget som antyder kontakter med Steppenwolf (som under samma tid låg på samma bolag, Dunhill). Förmodligen handlar det i stället om John Phillips vargskinnsjacka han har på omslagsbilden.
Historien om John Phillips är sorglig. The Wolfking Of L.A blev den enda LP han gav ut under eget namn. Efter 1970 var det tyst från honom i många år, mycket beroende på ett långvarigt heroinmissbruk. 1986 gav han dock ut självbiografin Papa John.
När han dog 2001 i en hjärttack låg dock två hela album färdiga. Först släpptes Pay Pack & Follow främst med låtar inspelade under det tidiga 70-talet bland annat tillsammans med Mick Jagger och Keith Richards. Senare samma år släpptes albumet Phillips 66.
Nr: 964/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar