MANFRED MANN´S EARTH BAND – NIGHTINGALES & BOMBERS – 1975
1975 fanns det bara en anledning att skaffa Nightingales & Bombers – låten Spirits In The Night. Manfred Mann´s Earth Band gjorde genom åren många bra covers, men det här är nog en av de bästa.
Det var faktiskt tack vare Manfred Mann jag fick höra den här Springsteen-låten för första gången. Den finns på The Boss första platta - Greetings From Asbury Park, New Jersey – och den var det inte många som hört 1975...
Jag gillar fortfarande Manns version, förmodligen för att han gör den till ett ganska spännande progrocknummer. Springsteens working class hero-variant står inte lika högt i kurs. Resten av Nightingales & Bombers kan man leva utan.
Manfred Mann kände sig nog lite pinkfloydisk när han spelade in skivan. Eller så hade han - vilket kanske är mindre troligt - lyssnat in sig på UFO:s tidiga plattor eller på tysk syntetisk spacerock.
Efter Spirits In The Night, som ligger som första låt, experimenterar han friskt med diverse skumma spaceljud på sina synthar. Inte särskilt roligt att lyssna på nu för tiden.
Det var det inte ens 1975 när såna grejer uppskattades på allvar. Men då gjordes ju alla ljud ”på riktigt” och inte dataprogram. Det var tuffare...
Men jag tror egentligen det bara handlade om vanlig idétorka. Manfred Mann verkar ha dragit och slitit i låtarna för att få dem att räcka så länge som möjligt.
Okej, på ett par ställen hettar det till, när Mann jazzar till det, vilket han verkligen var bra på. Men vad jag minns stod den här LP:n inte särskilt högt i kurs. För det mesta brukade skivan åka bort från tallriken så fort Spirits In The Night spelats.
Nr: 893/2222
1975 fanns det bara en anledning att skaffa Nightingales & Bombers – låten Spirits In The Night. Manfred Mann´s Earth Band gjorde genom åren många bra covers, men det här är nog en av de bästa.
Jag gillar fortfarande Manns version, förmodligen för att han gör den till ett ganska spännande progrocknummer. Springsteens working class hero-variant står inte lika högt i kurs. Resten av Nightingales & Bombers kan man leva utan.
Manfred Mann kände sig nog lite pinkfloydisk när han spelade in skivan. Eller så hade han - vilket kanske är mindre troligt - lyssnat in sig på UFO:s tidiga plattor eller på tysk syntetisk spacerock.
Det var det inte ens 1975 när såna grejer uppskattades på allvar. Men då gjordes ju alla ljud ”på riktigt” och inte dataprogram. Det var tuffare...
Men jag tror egentligen det bara handlade om vanlig idétorka. Manfred Mann verkar ha dragit och slitit i låtarna för att få dem att räcka så länge som möjligt.
Okej, på ett par ställen hettar det till, när Mann jazzar till det, vilket han verkligen var bra på. Men vad jag minns stod den här LP:n inte särskilt högt i kurs. För det mesta brukade skivan åka bort från tallriken så fort Spirits In The Night spelats.
Nr: 893/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar