ELOY – LIVE – 1978
Det här är starka grejer – Eloys livealbum från 1978 – absolut inget för svaga nerver eller den som inte klarar av långa svepande synthpartier och ylande gitarrer. Och absolut inget för den som inte pallar låtar upp mot 20 minuter.
Den här plattan är inte heller något för den som förväntar sig något extra ovanligt bara för att det är en liveplatta. Inga oväntade trum- eller gitarrsolon eller andra stora utsvävningar.
Eloy gör liksom sina förebilder Pink Floyd och Yes nästan identiska liveversioner av sina studioinspelningar.
Eloy Live, en dubbel, spelades in under en turné i mars 1978 i Tyskland. Låtarna har hämtats främst från albumet Ocean, som är ett av Eloys mest Pink Floyd-lika.
Men här finns också en del spår från tidigare skivor som briljanta och betydligt hårdare Dawn och Inside. Märkligt nog funkar de väldigt bra tillsammans här.
Jag är helt övertygad om att de som såg konserterna där skivan spelades in måste gått lyckliga därifrån. Eloy Live plockar fram det mesta och bästa av bandets låtar.
Frank Bornemann styr konserten med järnhand, i ena stunden mumlande en obeskrivbar och förmodligen helt meningslös dikt, i den andra dompterar han publiken med en ylande gitarrslinga eller beordrar keyboardisten Detlev Schmidtchen att peta på publikens nervtrådar med vassa swischande synthsolon.
Skivans höjdpunkt, för den som redan blivit frälst av Frank Bornemann, är avslutande 20 minuter långa Altlanis Agony at June 5th – 8498, 13 pm Gregorian Earthtime, som tar upp hela den fjärde sidan. Det är starka grejer!
Nr: 1496/2222
Det här är starka grejer – Eloys livealbum från 1978 – absolut inget för svaga nerver eller den som inte klarar av långa svepande synthpartier och ylande gitarrer. Och absolut inget för den som inte pallar låtar upp mot 20 minuter.
Men här finns också en del spår från tidigare skivor som briljanta och betydligt hårdare Dawn och Inside. Märkligt nog funkar de väldigt bra tillsammans här.
Frank Bornemann styr konserten med järnhand, i ena stunden mumlande en obeskrivbar och förmodligen helt meningslös dikt, i den andra dompterar han publiken med en ylande gitarrslinga eller beordrar keyboardisten Detlev Schmidtchen att peta på publikens nervtrådar med vassa swischande synthsolon.
Skivans höjdpunkt, för den som redan blivit frälst av Frank Bornemann, är avslutande 20 minuter långa Altlanis Agony at June 5th – 8498, 13 pm Gregorian Earthtime, som tar upp hela den fjärde sidan. Det är starka grejer!
Nr: 1496/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar