Eagles urmall

EAGLES – EAGLES – 1972

Det här är den enda Eagles-platta man behöver, debutskivan från 1972. Den är bra! Den är urkunden, urmallen och råkopian för hur precis alla andra Eagles-skivor senare skulle låta. Har man hört den här, har man hört allt man egentligen behöver med Eagles. Nja, 1973 års Desperado kanske man ska lyssna på också. Den är liite annorlunda.

Men gillar man den här skivan, är det inte alls säkert att man tycker det samma om de senare. Det beror på hur mycket man orkar av samma medicin. Okej, visst var det tillrättalagt redan från början.

Don Henley och hans polare var inga nybörjare när de satte igång det här projektet. De visste vad som gick hem. Och de visste vad de behövde göra. Men det hindrar ju inte att de var en väldigt bra countryrockband.

Låtarna är också väldigt starka. Witchy Woman först och främst, som visar att Eagles kunde lira rock om de ville. Den är vass. Take It Easy är så klart en gammal favorit som jag lyssnar på med viss behållning.

Peaceful Easy Feeling är inte heller dum, även om Eagles inte förnekar sig det minsta ens på sin första platta, de plankar sig själva direkt.
- Va?
- Ja, är det inte egentligen en cover på Take It Easy...?

Sen, bara för att vara motvalls, Randy Meissners Early Bird gillar jag också. Men kanske mest för att det är Eagles flummigaste låt någonsin och en liten blotta i fasaden.

Dessutom är Take The Devil faktiskt en ganska bra rocker om man är på det humöret. Underskattad, så klart. Också en Meissner-låt, av nån anledning...

Nr: 528/2000